thedenoflilith.blogg.se

Nu har jag sett de två sista Twilightfilmerna. Den sista på bio. Jag måste säga att filmen var rätt bra, i relation till böckerna då. Jag menar, manusförfattrna kan inte göra så mycket åt att Bella är ett våp. De kan ju inte utföra mirakel precis. Däremot tyckte jag att hon spelade rätt bra, och att man märker av en svag skiftning i karatären när hon blir vampyr, så att hon beter sig och för sig lite mer som de andra innan hon blir "sig själv" när hon vant sig. Det var synd dock att vissa scener i boken som hade kunnat bli bra inte fanns med i filmen. Men men, så är livet.

 

Det var skönt att komma ut lite och umgås med folk innan man måste tillbaka till den värld vi kallar verklighet. Man blir ju lite trött. Har nu äntligen fått uppgiften skickad till mig. Det roliga med det är att jag känner igen uppgiften och vet att jag gjort det. Så nu är ju frågan om det är som med genus termin två betyget, att jag gjort det men att de glömt att föra in det. Vidare var inte uppgiften ett grupparbete. Men men, det är ingen jobbig uppgift så jag kan väll göra den, när jag skrivit klart mitt min föreläsning tills på lördag.

 

Sen när jag är klar med allt kan jag koncentrera mig på annat.

 

 

 

 

 ´.  

   

Soundtracket till dumma mig beskriver verkligen mitt liv. Det här är alla turer med sociologen i Lund;

 

Jag till läraren; Har betyg på alla mina tentor men inget samlingsbetyg. Antar jag ska komplettera något. Vad?

Läraren; Ta kontakt med studievägledaren

Jag till studievägledaren; Har betyg i alla mina kurser, men inget samlingsbetyg. Antar jag ska komplettera något. Vad?

Studievägledaren; Det är ett grupparbete på noll HP som måste göras. Ta kontakt med ansvarig lärare.

Mitt svar; Eftersom jag har betyg i alla kurser vet jag inte vilken kurs det gäller och därför inte heller vem jag ska kontaka. Antar att du sitter på den informationen och undrar om du kan delge mig dem.

Studievägledaren; Läraren ...

Jag till läraren; Hej igen, det var din kurs, hur kan jag komplettera.

Svar; Kursen finns inte längre och det har gått mer än ett år sen den la ner så du kan inte bara komplettera. Du måste skriva in dig på en likvärdig kurs.

 

Här någonstanns tänker jag wtf. Och att jag tänker inte gå en jävla kurs som är precis som en kurs jag redan gjort för att jag behöver komplettera!

 

Så jag ringer studievägledaren. Förklarar för henne. Då säger hon att jag ska få en komplettering av läraren. Då  säger jag att läraren sagt att jag behöver skriva in mig. Då säger hon att hon ska kolla uppsamlingstentamen för det finns ingen likvärdig kurs längre. Då funderar jag över varför inte läraren, som dessutom är ansvarig för kursen vet om det ... samt förklarar ÅTER IGEN för henne att jag har betyg på tentorna, det är inte dem jag ska göra om. Någo jag försökt förklara för henne i fem minuter tidigare. Slutar med att hon går in i datorn. Då verkar hon förstå vad jag sagt till henne och säger att hon ska fixa så läraren skickar en komplettering.

 

Får ett mail från läraren som undrar om jag kommer ihåg vad det var för uppgift och om jag kan skicka den till honom.

 

MEN HERREGUD MÄNNISKA!! Detta måste ju vara det ABSOLUT mest tragiska jag varit med om i mina kontakter med instutioner på länge. Han vet inte ens vad det var för uppgift, kan antaglige inte hitta dem i sitt arkiv eller något. Skrev ett svar till honom. Att helt ärligt så har jag ingen aning om vad det var för uppgift, för jag har inga anteckningar eller papper på att uppgiften skulle existera. För då hade jag gjort den. Eller i alla fall fattat varför jag inte får ut ett samlingsbetyg. (slapp in the face and hicka picka boo hosha) Man ska behöva göra och veta allting själv.

 

jag må vara e besserwisser, men jag är inte gudinnan personifierad. Förhoppningsvis kan han väll hitta på några frågor eller bara be mig sammanfatta boken på typ fyra sidor så att jag kan få kompletteringen gjord nån gång.

på mänskligheten. Och skåningar. Jag vill tillbaka till England eller Venezuela. Eller Kuba. Grekland. Vart som helst som inte är dryga svenskar. Sen kan jag också vara satans dryg, men jag har i alla fall vänligheten att försöka hjälpa mina medmänniskor. Speciellt när blir betald för att göra det på jobb.

 

Kom hem från semestern i söndags kväll. Måndag jobbade jag åtta till ett och efter det hade jag massor av saker att göra. Sökte tre jobb och försökte få tag på alla institutionsmänniskor som jag konstant jagar. Dagarna innan jag åkte fick jag svar att min kandidat nu ska ligga uppe. Det gjorde den inte och jag var så trött att jag tänkte att jag fixar med det när jag kommer hem. Och nu var jag hemma. Skickade mail till Helena igår att det inte gick att hitta den. Fick svar idag av en systemansvarig att han nu fixat så att en ANNAN person sm jobbar som jobbar på bibblan ska kunna gå in och fixa det. Men .... ett, varför kan man inte effektivisera skiten och ordna så att en person fixar allt annars ska man vänta på att varje instans ska göra sitt. Och eftersom vi har att göra med människor så tar det ju alltid en förbannat lång tid. Hela mitt akademiska liv känns som en parodi på boken processen, en labyrint av byråkrati och att bli puttad fram och tillbaka. Det andra jag tycker är konstigt är att han ju måste ha sagt till Helena att det var fixat INNAN jag åkte på semester. Men nu skriver han att han precis fixat det. det måste ju innebära att han typ fixat det innan sådär på låssas eller något. . . Beundrar Helena, som är en väldigt bra studievägledare och som får saker gjorda, att hon orkar vara omgiven av dessa människor. Om det någonsin skapas ett pris för bästa kvinnliga vad hon nu är exakt så ska jag nominera henne.   

 

Det andra gäller mina krimonologibetyg där bristen på önskan att ge service till studenterna från administrationens sida är på gräsen till beundransvärd. Skrev till kursansvarig, för att jag inte hittade annan kontaktinformation som var tydlig, att jag har betyg i alla ämnen men inte ett samlingsbetyg och att jag ville veta varför. Skrev också kursnam, termin och mitt namn. Fick till svar att jag skulle höra av mig till studievägledaren. Då gjorde jag det. Skrev samma sak och får det dryga svaret "Du har inte fullgjort ett grupparbete på 0 hp, kontakta ansvarig lärare" Där fick jag sånt dampanfall att det var tur att sambo inte var hemma. Skrev ett drygt svar att eftersom jag har betyg i ala delkurser så vet jag inte VILKEN delkurs detta grupparbete blivit missat i och därför inte heller VILKEN lärare jag ska kontakta. Men att jag ANTAR att hon har den informationen och undrar om hon kan tänka sig att DELGE den. Det kunde hon tydligen och då vissade det sig att det var människan jag mailade från början. Så då skrev jag ett HEJ IGEN! kan du ge mig kompletteringsuppgiften till detta grupparbete som inte har någon som helst dokumation kring att vi skulle göra. Har fortfarande inte fått svar. Antagligen för att jag var dryg. Inte mitt fel att life is a battlefield.

 

Det är nästan tur att jag är timanställd och knappt jobbar så jag orkar med att tala för folk vad som ingår i deras arbetsuppgifter när de själva inte har koll.

 

 

Nu är det inte alls långt kvar till söndag morgon och awsome resa till London. Det behövs så stressad som jag blir. Igår när jag skulle starta bilen funkade det inte alls. Sen var inte bussen i tid heller så istället för att bli mellan en kvart och 20 minuter sen till min utbildning blev jag nästan en timme sen. Tur att jag gått liknande lyftutbildningar innan. På kvällen skulle mamma och bilmeck (via telefon) få igång allting korrekt. Det slutade med att ringde grannen som jag vet kan sånt där. För på startkablarna, i bilmanualen och på körskolan så lärde jag mig följande.

 

1. ställ bilarna med batterierna nära (får dock EJ röra varandra.

2. Starta bilen vars motor ska användas för strömföring. (Ja, den andra går ju inte att starta ! O.O)

2. Sätt kabelns plus på plus i bilen som är igång och sedan det andra pluset på den döda bilens plupol på batteriet.

3. Sätt minus på motorn som är igångs minus

4. Sätt den andra på den döda bilens metall (INTE på minuspolen)

 

Det är vad jag lärt mig och vad som står, men enigt bilmeck ska vi göra det endå. Tur att granne kunde pedagogiskt förklara för mig varför man kan göra det endå med vissa bilar, men att det kan finnas anledningar till att inte göra det. Vi fick igång bilen till slut och jag och smulan fick åka runt lite för att batteriet verkligen ska funka. På höga varvtal. Körde över en mil i 50 kilometer i trean. Bilen var inte glad XD

 

Sen blev det fika för alla fyra till relativt sent. Vilket var jobbigt för mig som började tidigt. Men idag funka i alla fall bilen . . .

Jag tycker det är så fruktansvärt intressant med nyheter. En av framsidorna idag var att en strippa blivit åtalad och dömd för skattefusk. Eftersom hon inte skattat på kunder (som hon hittat via nätet) Vad är chock värdet i detta?? Att strippa är enligt lag inte förbjudet. Det räknas alltså således som ett yrke. Och genom yrken får man en inkomst. Som man ska skatta på. Anledningen till att detta blir så stort som nyhet är antagligen just att hon arbetar som strippa. Blandar man in moral så är det roligare med nyheter. Men eftersom det inte är förbjudet,oavsett om man kan tycka att det borde gå under sexuella tjänster, blir hon dömnd på samma grunder som alla andra. Vidare gillar jag grejen med att de måste skriva ut att kunderna gått via nätet. Förlåt, men är det inte där en stor del av all marknadsföring finns idag? Det är lite som strippan, eller om hon vare poledancer - minns inte riktigt, som ville ha F-skatte sedel. Sånt jävla liv det blev.

 

Folk måste verkligen lära sig att skilja mellan juridik och moraliska,ideologiska eller forskningsresultat som önskar att verkligheten såg annorlunda ut.

 

 

 

 

 

Måste erkänna att jag finner debatten och diskussionerna kring bokserien "50 shades" väldigt förvirrande. När man läser vad "kulturvetare" a.k.a människor som får sitta fritt och allmänt tycka saker anser så har de en massa åsiker som de buntar ihop. Jag tror att man, för att kunna ha en konstruktiv diskussion, istället för att enbart klanka ner måste sära på olika frågor. Den första frågan som berörs är ofta språket. Det är enformigt, det är intetsägande och dåligt. Ja, okej, användandet av substantiv och verb kunde vara mer varierande. Men här får vi också komma ihåg att det är en författardebut .

 

De andra diskusionerna behandlar feministers förhållande till boken där man blandar ihop synen på BDSM med andra makrelationer. Måhända att många femister gör det också, men jag tycker det är en skillnad. Skillnaden består iatt man måste kunna diskutera bokens maktaspekter utanför BDSM scenerna. Som för övrigt inte är så jävla många. Själv blev jag faktiskt besviken över att det var så fruktansvärt mycket vaniljsex. Så mycket väsen det görs om boken förväntade jag mig lite mer än hard core soft porn. Men faktiskt. Gällande maktrelationer och stereotyper över lag så kan jag tycka att den är ganska smörig och går helt i linje med all harlequin litteratur jag läst. Den viljestarka flammiga bruden ska rädda den eldiga, men ack så trasiga, manliga själen från att förgås. Och det är han, en man, som helt på eget bevåg öppna upp portarna till njutningens värld. Ja, det kan man ju tycka. Men då är också grejen att man glömmer att man måste se populärkultur i en kontext. Vi lever i ett kapitalisktiskt konsumtionsamhälle. Vad betyder det? Jo det innebär att att saker måste sälja, och det finns inte plats för saker som majoriteten inte kan förstå och acceptera. Dvs läsarna. Det är så det fungerar. Annars hade den aldrig gått i tryck. Vilket leder oss till frågan om BDSM, där jag personligen tycker att framställningen av utövarna spelar på stereotyper av trasiga och kännslomässigt avstänga individer. Här handlar det också om att spela på de psykologiska och patologiska antaganden som finns för att publiken, som antas vara kvinnor, hetero och inte leveer i BDSM relationer, ska kunna förstå BDSM behovet hos Grey, och genom förståelse acceptera historien. Det är likadant i en del forskning. Ofta ställer man frågor till det man klassar som sexuellt avikande individer som man aldrig skulle ställa till andra. Till exempel om man tycker att ens sexuella uttryck försvårar relationer till andra människor. Personligen tror jag att sexlivet har ganska lite att göra med någons relation till sina kollegor, men vad vet jag. . .

Det hände något väldigt läskigt idag. Eller läskigt och läskigt, men något som tog väldigt hårt på mitt psyke. När jag var på hem från jobb och väntade på bussen såg jag genom ett fönster hur en kvinna liksom backade och böjde överkroppen medan armar kom farandes. Som de silluetter det blir när man tittar in i ett upplyst fönster utifrån, såg jag sedan hur de knuffade och puttades för att sedan stundvis försvinna. Det kändes som en dockteater. När jag först blev medveten om vad jag kanske tittade på, eftersom min bild från början var luddig, tog jag min väska och sprang ut ur busskuren för att titta närmare. Sen slog jag nummret till polisen. Medan jag slog nummret verkade det först lugna ner sig och jag hann samtidigt tänka tusen tankar. Det kanske inte sker, det jag tror att jag ser. Vad pinsamt. Så jag la på. Sen började det om. Och ingen som stod där ute verkade se eller reagera.

 

Så jag bestämde mig. Det bästa som kunde hända var att polisen åkte dit i onödan. Hur det nu skulle gå till. Det värsta som kunde hända var att det faktiskt som det såg ut, men att en polis kan stoppa det hela. Så jag ringde polisen och bad dem skicka en bil för att kolla läget. Det skulle de göra.

 

När jag pratat med polisen kände jag mig väldigt olustig. För det första över att jag tvivlade kring vad jag sett. För det andra att jag la på luren första gången. Till detta hör en konstig och orolig känsla som jag inte riktigt vet vad den kommer ifrån. Nu har jag landat i mitt beslut att faktiskt ringa, även om det till en början kändes både fånigt och överdrivet. Medelvägen psykologiskt blev att ringa 114 14 istället för 112. Sen sa jag att jag ville rapportera ett misstänkt lägenhetsbråk. För att inte kunna få skit om det inte var något. Samtidigt var det ju faktiskt något som hände. Jag skulle sagt, hej jag vill rapportera en kvinnomisshandel och ringt 112, vilket man egentligen ska ringa under ett pågående brott. Jag har accepterat att jag inte är perfekt. Jag ingde i alla fall. Jag fick dem att skicka en bil. Jag försöker fundera över mina känslor och tankar, varför jag gjorde som jag gjorde och itne gjorde något annat eller varför jag valde att agera över huvud taget. Någonstanns har jag accepterat att jag bara är människa, och att vi lever i en värld där till och med brott känns privata och inte min ensak. Det är kanske det som känns mest olustigt. Och att man över huvud taget funderar över vad människor ska tro om en ifall det är lugnt. Vad folk tycker om mig som person är helt irrelevant när jag ser en kvinna bli slagen av en man. Men alla andra då? Där var ju folk runt omkring. Alla kan inte ha missat detta. Att jag fegar ur, men ändå gör det rätta och ringer är väll en sak. Att människor inte alls reagerar är en helt annan. För jag tänker att även om det är en ringa misshandel så skickar detta signaler utifrån att någon ser och tycker inte att det är okej, vilket kanske ger dem en tankeställare. Det behöver inte se ut så här. Alternativt om individerna nekar så finns det dokumenterat ifall att det sker igen och någon senare vill göra en anmälan. Därav lämnade jag också namn och nummer.

 

Jag har själv varit vittne till våld i nära relationer, och hade önskat att någon hade ringt polis. Eller att jag själv då hade vågat göra det. Jag lastar inte mig själv, för jag var bara ett barn, men någon vuxen hade kunnat markera och göra skillnad.

 

Så det jag såg idag kanske inte var något, vilket jag önskar även om det inte är troligt, men det kan kanske göra skillnad. Med det vill jag säga att om ni någonsin bevittnar ett våldsbrott så anmäl. även om ni tvivlar på om det är det rätta. För det kan aldrig vara fel. Därför delar jag med mig av den här historien. För även om jag trodde att jag visste hur jag skulle reagera, vad jag skulle tänka och göra om något sånt här hände så var jag inte alls beredd på de känslor och tankar som uppkom. Jag är nu övertygad om att det är fullkomligt normalt och att det egentligen inte är något skamligt i det, även om det känns som det. Så snälla anmäl. Som sagt, det är aldrig fel.

Var hos en barnmorska igår på Capio för att få nytt p-piller recept. Där var noll kö fast det var drop in dag. Stor skillnad mot på ungdomsmotagningen kan man säga. Det gjorde att barnmorskan jag pratade med tog sen lite tid att bara kallprata och snacka lite allmänt om sakers tillstånd.

 

Bland annat berättade hon att det är olika i lanstingen, dels till vilken ålder man subventionerar preventilmedel, men också VILKA preventilmedel man subventionerar. Hon berättade att barnmorskor ofta rekommenderar p-ring, oc att vissa landsting på grund av att de är bra subventionerar både dem och p-piller. Men inte Skåne. Hon berättade att Skåne, i jämförelse med resten av landet ligger efter och snålar som faan. Vidare berättade hon att det är stor skillnad mellan och i landstingen i tillgång till mödravård och ungdomsmotagningar gällande antalet kliniker, öppettider och bemmaning. Hon sa att det är jobbigt, eftersom hon som anställd inte kan göra så mycket, utan att det ligger på politikernas bord.

 

Även om detta är saker som jag som vänster länge varit medveten om, var det skönt att hon delade med sig av sin frustration. Dels för att hon gör de som använder mödravården medvetna om att det finns problem och förbättringar att göra och dels för att medvetade kan skapa handlingskraft. Det är det här jag menar med att försöka förändra saker där man befinner sig, eller skapa opion, i det här fallet på arbetsplatsen.

Mycket bra jobbat av henne!

 

 

 

Vi vet redan att man gör en utrdning om tänkt höjd pensionsålder, då den nuvarande högerregeringen menar att alla som vill ska kunna jobba. Ett stort led i detta är att in i det sista hävda att detta inte kommer bli obligatoriskt, utan en valmöjlighet. Som den genomskådare av bullshit som jag är har jag naturligtvis redan fattat att så är inte fallet. Detta blev bekräftat ikväll efter en snabb titt på aftonbladets hemsida.

 

Utredningen är inte klar förrens nästa år, men redan nu säger Ingemar Eriksson, ansvarig utredare, att de kommer föreslå ändrade åldersgränser i pensionssystemet. Ni som är för unga för att veta hur det ser ut, eller helt enkelt inte är gamla nog att bry er så ser det ut på följande vis. Vid 61 kan man börja ta ut pension, garantipensionen är vid 65 och LAS-gränsen 67, dvs en arbetsgivare kan säga upp dig. Hur mycket det kommer ändras med är ännu inte klart, men det har i högerkretsar pratats om 75.

 

På frågan om vad han tror folk kommer tycka svarar han att det nog är lite jobbigt i början men att folk vänjer sig. samtidigt säger Maria Albin, professor i arbets - och miljömedicin vid Lunds universitet att om man höjer pensionsåldern utan att ändra de arbetsvillkor som gäller idag kommer personer med dåliga arbetsförhållanden (läs låglöneyrken och som traditionellt får förslitningsskador) bli förlorarna.  

Moderaterna får förslaget att framstå som en valmöjlighet som kommer gagna alla som älskar sitt jobb och som vill och kan jobba. De som blir gagnade av den här typen av politik är enbart dem själva. Det är klart att om man sitter på ett kontor och kärnar 50 000 i månaden att man kan tänka sig att jobba lite till. Få lite mer pengar. De enda jag känner som jobbar över inom yrken med dåliga arbetsförhållanden gör det för att lönen är så dålig att pensionen blir så de inte kan leva på den. Sen kan de hävda att de älskar sitt jobb hur mycket som helst.

Svartpå vitt kommer standarden för när man kan börja ta ut pension höjas, vilket kommer slå direkt mot lågbetalda - och lågstatus yrken där det är vanligt med förtidspensioneringar.

Så vart är protesterna mot detta? Vart är namninsamlingarna mot det absurda i att tvinga folk att slita ut sig ännu mera i ett system som sen inte vill ta hand om dem?

Jag gråter lite innombords.

Ibland är det lite jobbigt att vakna. Så där så att man ligger kvar i sängen och sträcker på sig för att sedan inse att det liksom inte är lönt att gå upp. Och varför är det inte lönt att gå upp undrar du nu? För att politikerna sysslar med så mycket skit att man bara vill gå och lägga sig igen. Till exempel menar ju Mats Odell att det är fullt rimmligt att föräldrar köper en varsin lägenhet till sina barn. För det gjorde han och hans fru. Och barnen blev naturligtvis jätteglada. Alltså förlåt Mats Odell meeeen vet du vad en lägenhet kostar? Och att inkomstklyftorna ökar i Sverige? Det är klart att HAN kan göra det, som deklarerade 5,2 Mkr på tjänsteinkomst och 8,6 Mkr i kapital år 2007. Hur normalt tror han att det är på en skala? Förra året när jag sommarjobbade tjänade jag mer totalt per per månad än min mamma. Jag vet inte, det kanske är rimmligt att jag i vuxen ålder går till min mamma och kräver en bostad. Hon har ju tydligen ansvar både min försörjning och bostadssituation tills jag dör.

 

Gällande bostadsmarknaden märker man att högern tänker som ett vinstdrivande företag. De miljonprojekt som byggdes för att möta den ökade nativiteten gör om till bostadsrätter. Detta eftersom det nu gått så pass lång tid att hyresvärdarna måste se om och betala för renoveringar. Bättre att låta människor betala för det själva. Samtidigt har borgarna lagt ner de bidrag man kunde söka för att bygga hyresrätter, vilket gör att det inte lönar sig alls att bygga billigt och bra längre. Allt det här, plus den nya ökade barnkullen har resulterat i akut bostadsbrist i alla delar av Skåne utom Osby kommun. Men seriöst, vem vill bo i Osby?? Det ligger ganska isolerat och det är relativt långt till Lund, Malmö och Helsingborg där många pluggar. Det är i sådanna fall om man läser i Kristianstad. Men jag vet inte hur kommunikationen dit är riktigt heller. Vidare har de ju inte alla program heller.

 

Sen blir det inte lättare av att många vuxna verkar vilja kasta ut sina ungar så fort de är myndiga. Min mamma är en sån där smart vuxen dock som håller sig uppdaterad. Hon brukar alltid säga att det är andra tider nu. Hon kunde flytta och hitta jobb relativt lätt när hon var ung, men det är inte så längre. Jag har stått i kö i Helsingborg i 1,5 år tillexempel. När jag kollar på lägenheterna så har de flesta som köat längst köat i 3 år minst. Det är ofta ett års väntan till studentbostäder och där kan man prata om ockerhyror på riktigt. Litet, skitit och dyrt. Det kompliceras ytterligare av att människor inte verkar tycka att studenter ska bo drägligt utan kan ta andrahandskontrakt, soff och folks vindar. Även om jag uppskattar att människor är innovativa och försöker hitta nya sätt att bo, exempelvis göra om gamla garagekomplex, bygga ovanpå saker och utnyttja oanvända resurser så löser inte det de akuta problemen för många ungdommar. Det som krävs är en bostadspolitik som tar hänsyn til att det faktiskt föddes en hel del ungar för 20 år sedan och att vi inte har råd med en bostadsrätt.

 

Mats Odell, luktar svett, jag vill ha en hyresrätt!

 

Nödlösningen är väll annars att hitta någon snygging som tjänar en massa pengar och flytta in i den personens bostadrätt ... allternativt hyresrätt.. Kärleken ska väll vara logisk ...

 

 

Bokmässan var underbar. Det var  lätt värt att gå upp kvart i sex. Iof är det alltid värt att vakna om man får vakna med Smulan. Han är så snäll mot mig på morgonen. Vi var i Göteborg vid 11 tiden och tog en annan ingång än den som var den stora. Mindre kö ;) Sen kom vi på att vi inte hade några kontanter och fick vänta i 30 minuter i en bankomatkö. Inte för att det var så mycket folk utan för att maskinen var stört seg. Väl därinne var det helt otroligt. Vi gick runt i sju timmar, mer eller mindre, och det var något nytt att titta på varje gång man gick förbi ett ställe, alltid något man missat gången innan.

 

Jag startade dagen med att lyssna på Maud Mangold prata om sin nya bok. Jag ville ha hennes autograf efteråt och sa att jag tycörr glömt mitt x av glaspärleresan hemma. Tyvärr hade jag inget block heller. Jag sa att jag hade ett kvitto som jag kan klistra in i boken när jag kommer hem XD Då fick jag hennes exemplar av hennes nya bok o.O Jag var så glad att jag nästan började gråta och gav henne en kram. Glaspärleresan och de efterföljande böckerna betydde nämligen väldigt mycket för mig som barn.

 

 

Efter detta sprang jag runt helt sprallig och kramade Smulan hela tiden ^^ Sen gick vi och lyssnade på Jonas Gardell. Det märks att han är van att prata inför massa folk. Han är bra på att fånga folks uppmärksamhet. Det var väldigt spännande, ledsamt och samtidigt roligt att höra honom prata, eftersom han pratar liksom utifrån sig själv, även om det är ett inövat tal. Han är trevlig också. Eller verkar vara det i alla fall. Det blev massiv kö till signeringen, men han tog sig endå tid att utbyta några ord med människor som började prata eller ställde frågor.

 

 

 

 Sen sprang vi runt en väldig massa. Lyssnade lite på Yvonne Hirdman när hon pratade om folkhemmet, köpte lite politisk litteratur, kollade på barnböcker och fikade. Note to self, ta med egen mat nästa gång. Det var stört dyrt och det fanns ju knappt något att välja imellan. Barnboksavdelningen var helt underbar. Det fanns massa fin barnlitteratur med olika genusperspektiv. Pland annat en pekbok med känsloyttringar som någonstanns liksom signalerar att det är okej att både vara arg, glad och ledsen. Den var väldigt fin. Jag vet inte, man kanske skulle blivit pedagog. De hade väldigt fina barnböcker också om nån Kalle och en luciaklänning. Antar att många tycker det är för mycket, men jag tycker det är bra. Alla barn identifierar inte sig efter att killar har byxor och flickor kan ha kjol. Vissa barn har kanske föräldrar som är transexuella eller transvestiter och då tycker jag att det är viktigt att det finns böcker som speglar deras verklighet. Böcker betyder mer för barn än vad folk tror. Jag tror att en anledning till att jag alltid fastnar bland barnböckerna är att mamma alltid läste för mig som barn.Vi läste mycket böcker som handlade om mobbning och utanförskap, eftersom det var min verklighet. Mina favoriter var "Fredrik den glada grisen" och "Pricken" Sen hade vi en bok om en grip också som jag inte minns vad den hette, men det var synd om gripen för den hade hamnat i fel bo som ägg. Det närmsta jag kom alternativa barnböcker var "Else.Mari och småpapporna" och möjligen Alfons Åberg böckerna. Men de är fortfarande väldigt steriotypa.

 

På eftermiddagen var det en del signeringar. Det var awsome. Jag fick Sara Garnérs "All I want for christmas is planekonomi",  Lina Neidestams "Zelda - Kampen fortsätter" samt Nina Hemmingssons "Mina vackra ögon"

 

 

 

 

 

Nu har Smulan fyllt år och blivit gammal. Haha, nej, kanske inte. Men jag brukar skoja om det eftersom det endå är tre år mellan oss. Den mysiga dagen, eftersom båda var lediga, startade med att jag lagade pannkakor som serverades med glass, jordgubbar och snyggt ringlad chokladsås till frukost. Det uppskaddes, likaså presenterna jag köpt. Jag hittade en stickad tröja i grått som jag trodde han skulle tycka om samt boken "Paradise lost" som jag visste att han önskat sig. Sen tog vi det lugnt och bara myste och spenderade tid med varandra. Det var rätt skönt att inte känna stress inför något. Att bara få vara en stund. När vi inte okade vara längre - för det kräver mycket energi att inte göra någonting, åkte vi in till Malmö. Vi fastnade en stund i Lund dock för vi skulle köpa present till hans systerdotter som fyller år snart. Det blev pussel till henne och två kinderägg med phineas and ferb figurer i till mig <3 Jag fick Candice och Dr Dorf. Nu måste jag bara få de övriga sex. Det blir till att köpa många kinderägg ...  Väl i Malmö strosade vi omkring lite och gick för att käka lunch på Veggiegården. De har asiatisk buffe som smakar ungefär som det vanliga biff, kyckling, räkor o.s.v fast det är vegetariskt. Mamma köpte presentkort till oss där så vi passade på att använda det nu när det var lite speciellt tillfälle. :)

 

Sen sprang vi runt lite till tills det blev dags för födelsedagsbio. Vi tänkte se på Brave men den gick bara på svenska så vi såg "To Rome with love" istället. Den var rätt kul och hade några djupare ämnen man kunde diskutera kring. Det är alltid intressant när man inte ens är på det klara med om några av karaktärerna existerar eller inte. Jag tyckte den var rätt bra. Andra som sett mer Woody Allen film tycker inte det är bland hans bästa. Kanske inte, har inte direkt så mycket att jämföra med faktiskt. Har bara sett en film med honom tidigare och den kommer jag knappt ihåg. Nått om ett barn och en prostituerad. Får väll se till att kolla på några fler.

 

Så här i efterhand skule vi nog gått och lagt oss vid tio när vi kom hem. Men det gjorde vi inte. Vilket gjorde att fredagen och bokmässan blev ganska tröttis dag. Men det får jag skriva mer om i nästa inlägg för annars kommer folk klaga på längden... XD

 

 

 

 

Ibland har man bara sånna där dagar. Där allting går fel liksom. Igår kändes som en sån där dag. Utbildningen jag vill läsa går inte på vårtermiinen så jag kan inte söka den (rimligen), enligt chefen verkar det inte heller som att företaget som tar över arbetsplatsen kommer erbjuda timvikarna fortsatt. Det skapar lite ångest och panik över hur jag ska lösa vårterminen och sommaren. Jag skulle kunna läsa till undersköterska, men kommunnissarna är svåra att få tag på, plus att de i Svalöv bara godkänner att man läser den i Ängelholm, fast Lanskrona vore mycket lämpligare eftersom det är närmare att ta sig. Även om den är på distans så är det lättare eftersom man fortfarande måste gå på vissa möten med sin andledare och grejs. Sen så vill jag egentligen inte läsa, jag vill ju jobba. Men ska höra med min chef om jag kan få vara kvar till mars i alla fall. Sen igår blev inte allt bättre av att jag lyckades spilla ut grädde i hela kylen. Inte så lyckat vill jag påstå. Dagen blev lite bättre på kvällen. Gick och tränade.

 

Tänkte träna på morgonen, men jag orkade verkligen inte. Tänkte att jag ska sätta mig och bara läsa en timme. Det var längesedan jag gjorde det. Bara läste. Och efter det ska jag läsa lite till, fast facklittatur. Har en del artiklar på datorn som jag vill ta mig igenom. Så jag hoppas att dagen blir bättre än gårdagen.

Oftast får jag damp över viktiga saker, typ politiska grejer. Men igår fick jag riktig damp över nått totalt oväsentligt. En modevetare satt och sa i tv att pastell är inne i höst. VAR FUCKING DÅ?? HALLÅ! HAR DU VARIT INNE I EN BUTIK SEN AUGUSTI?? Färgerna går i svart, vitt och LÖV, dvs grönt, rött, gul, orange och brunt. Sen verkar det gå en del royal blå. Men pastell?? Okej, kanske i de stora modehusen, what the hell do I know?? Men det är ju inget som vi vanliga dödliga märker av. Damp attack. Sen har jag märkt att fabelmodet är tillbaka när det gäller smycken. Och att det är mycket bronsnyanser. Känns som en liten sak att dampa över, men hur svårt kan det vara? Det är ju samma färger VARJE ÅR! eller ja nästan..

Ändrade min status igår på facebook till i en relation. Borde gjort det tidigare kanske, men det är sådant jag inte tänker på. En söt kompis som var över tog foto när jag och Smulan tillsammans tryckte på spara knappen XD Det känns som att jag äntligen fått boyfriend jackpot. Igår när söt kompis åkt hem efter en kopp té så behövde jag prata av mig. Har känt mig lite lagom .. irriterad ... tror jag är ett bra ord, i några dagar. Men har haft svårt att klura ut varför eftersom det varit så abstrakt. Ville prata om det för att då kanske vi kommer fram till något tillsammans. Då säger mi fina naturvetare att han har en teori. Och teorin går ut på att jag egentligen aldrig är ledig. De dagar jag jobbar så jobbar jag ju, och de dagar jag inte jobbar gör jag "mycket av det obetalda arbetet i hemmet" Redan där blev jag nykär. Det stämmer väll, men det är för att jag tänker att han jobbar 100 % och det gör inte jag, å jag gör hushållsarbete för att underlätta vårt samliv så vi har tid tillsammans på kvällen. Men han tyckte jag skulle lägga mer tid på mig själv. Det kan ju vara därför. Därav inte sagt att han aldrig gör någonting, för då HADE jag vetat varför jag var irriterad ^^

 

Så nu ska jag försöka lägga mer tid på mig själv. Och vad gör Sophia då på sin lediga dag. Åker hem till sin mor och städar ... XD Nej men seriöst. Är ju inte här så ofta längre. Mest för att byta kläder eller dumpa av något. Vilket resulterat i att här är en del tvätt. Och grejer på glvet etersom mamma och snickare fixade mina garderber.

Men nu är det i alla fall roligt. Sorterar/ut kläder och prylar. Det är ju lika bra att bli av med så mycket skit som möjligt, men tydligen sorterade jag ut det mesta när jag skulle flytta ihop med mitt x, för det enda jag hittar är rena kläder, smutsiga kläder och ramar XD

 

Funderar lite på det här med när man räknas som att man bor hos någon. När man adressändrat? När man är där hela tiden? I mitt fall så har jag en hylla hos Smulan, eftersom den endå var nedmonterad och inte fick plats hos mig och Smul behövde en rumsavdelare. Det känns som att man flyttat när man äger 250 % av allting i badrummet, har en klädlåda och en möbel stående där XD Så det kanske är lika bra att packa ner alla grejer istället för att sortera dem XD  

Även om jag egentligen inte har råd, så får man väll drömma om ett par skor som ser så där härligt dominanta ut.

 

Läste, på tal om dominans, en väldigt bra SM artikel av Staci Newmahr som heter Becoming a sadomasochist; Integrating self and other in etnographic analysis. Hon diskuterar frågor kring representation, epistemologi och forskarjaget på ett väldigt intressant sätt. Ho var en del av sin forskning, eftersom hon befann sig i fältet och sedan "gav sig hän" och utövade SM. Sen undersökte hon sina egna reaktioner och relationer i förhållande till andras, där hon menar att hon fick en djupare förståelse för fältet genom integration, där relatonerna blir viktiga, eftersom det oftare är det som drar människor till raktiken från början än praktiken i sig. Jag tänker dock att det också kan bero på vilka som väljer att söka sig till gruppaktiviteter och vilka som håller sig hemma.

Jag har funderat en del över det här med trasighet. Vissa saker går ju väldigt lätt att laga. Med sekundlim eller silvertejp. Men det finns annat som är svårare att laga. Som brustna hjärtan, bitterhet och en total känsla av meningslöshet. Frustration över livssituationen, meningen med livet, universum och allting. Jag har bestämt mig för att det ibland kan vara bra att låta hjärnan ockuperas av vardagliga ting för att man inte ska bli knäpp av allt som gör en trasig och förvirrad. För egentligen tror jag att det är de vardagliga sakerna som spelar roll. Detta eftersom det är saker som kan tyckas små som oftast är nära och de saker vi lever och får erfarenheter av. Sen är ett viss mått av bittterhet ofta inblandat i detta. Som Fas3, utförsäkringar, borglig nedskäringspolitik och män som tror att sex med folk som sover är okej fast vi har en samtyckeslagstiftning och så vidare. Även om dessa saker bygger på beslut och åsikter som långt borta för många av oss, är de nära och högst verkliga i sina konsekvenser, till sillnad frå brustna järtan som läker och svaret på de stora frågorna som vi ändå aldrig kommer få. Så hur botar man den bitterhet och känsla utav avsaknad av makt som inte går att fixa med sekundlim och silvertejp?

 

Man försöker fixa det där man befinner sig. Prata med folk, aktivera sig. Organisera sig. Protestera. Läsa på. För det hjälper inte alltid att förlora sig själv i bitterhet och hat mot mänsklighete, . Även om det kaske ibland kan kännas som den lättaste utvägen. Men det ändrar ingenting. Så organisera på!   

  

Det rullar på kan man säga. Varit tre rundor hos tandläkaren. Näst sista gången fick jag lokal antibiotika och sist jag var där såg det bra ut. Det är skönt att slippa gå på värktabletter. Har jobbat, tränat och vardagen har kommit och gått. I helgen åkte jag och Smulan upp till Göteborg. Det var väldigt trevligt att träffa familjen men kunde varit roligare omständigheter (begravning). Systern och jag bondade rätt bra, hoppas jag i alla fall, och äldsta brorsdotten. Helt underbart med barn <3 Speciellt hon är underbar, vi har väldigt många gemensamma intressen XD Säger väll mer om mitt barnasinne än om barnet kanske .. ^^ På lördagen åt vi lunch med mamman på stan, kikade runt och jag fick handlat lite på LUSH. Köpte "You been mangoed" badolja, "The comforter" bubbelbit och ett torrschampo "Soak and float" ´Smulan ville kasta sig i ett bad med mig så fort vi kom hem, men jag var för trött för att orka. Vi får spara det tills en annan kväll ^^ När jag handlade fick jag med en badbomb, "Space girl" gratis. Det var en rolig överaskning, för det stod ingenstanns i affären att man fick det om man handlade, eller handlade för en viss summa.

Efter den långa resan hem slängde jag in min expedit hylla i bilen, eftersom jag inte har plats för den hos mamma och Smulan och jag kom fram till att vi kan behöva den hos honom som rumsavdelare när vi möblerat om. Den var redan isärplockad så det var inte så mycket jobb med att få ner den. Efter jobb åkte jag till Smulan och skulle säta ihop den, insåg att det fattades hyllor och var tvungen att åka hem till mamma igen och hämta dem. Tur att man hade sällskap i bilen i alla fall... Fick ihop hyllan helt själv och sen gick jag och tränade med mitt bilsällskap. Det var najs! Skulle tränat nu idag men jag orkar verkligen inte. Ska åka in till stan och träffa en kompöis istället.