Bleh bleh bleh!
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Under 2008 genomförde Stockholms Handelskammare tillsammans med InfoTorg en undersökning bland personalcheferna i Sveriges större företag. På frågan om vilka bakgrundskontroller som görs vid anställningar svarade bland annat 32 % att de genomför hälsokontroller. 28 % svarade att de kontrollerar tidigare brottsdomar och stämningar. 19 % uppgav att de kontrollerar kreditupplysningar och betalningsanmärkningar. 9 % svarade att de kontrollerar frånvaro via Försäkringskassan, men över hälften av de arbetsgivare som inte redan gjorde en sådan kontroll svarade att de skulle vilja börja med sådan kontroll. 30 % av de arbetsgivare som inte redan genomförde kontroller av kreditupplysningar och betalningsanmärkningar uppgav att de skulle vilja börja med sådan kontroll. 34 % av företagen svarade att kontroll av kreditupplysningar och betalningsanmärkningar inte skulle vara relevant.
Det här är ju inte alls konstigt i en kapitalistisk kontext, där jakten efter profit är viktigare än att ge människor en meningsfull vardag och en chans att börja om i ett kanske saktare tempo än det som kanske drev dem till sjukskrivning för stress. Det är klart att man inte vill anställa någon som kanske kommer att kosta en pengar.
Det här har naturligtvis inte gått obemärkt ... 2009 gjordes en SOU (statens offentliga utredningar) ; SOU 2009:44 "Integritetesskydd i arbetslivet" I den kommer man fram till ganska många saker, kortfattat bland annat att hälsokontroller är ett sådant ingrepp i integriteten att den nuvarande utvecklingen av att de ökar är oroveckande och bör vara restriktiva enligt lag. Man menar att det kan föreligga skäl för kontroller men att skälet ska vägas mot en persons rätt till integritet. Om man kan hävda att ändamålet, till exempel en säker arbetsplats är större, får kontroller genomföras. Jag kan tycka att det är en viktig princip som fattas i lagstiftningen idag, där företagens intressen alltid kan anses gå före en persons rätt till integritet.
Trotts att det har gått tre år sedan SOU:n skrevs, har det inte hänt någonting alls i riksdagen. Brink (V) och Hillevi Larsson (S) har varit med och skrivit motioner som utgår från att SOU:n ska omvandlas till lag, även om man har synpunkter på saker som bör ändras. Svenskt näringsliv och arbetsgivarorganisationen är emot. Tro faan det. Är någon förvånad?
Men jag låter mig då inte nedslås. Vi gör alla motstånd. På våra egna vis. Följdfrågan på allergi, som var vad? skrev jag; inget som påverkar mitt arbete. På följdfrågan kring rgelbundna mediciner som var vilka? svarade jag allergimediciner. Funderade på att svara "räknas blåskatarr och brustna hjärtan?" men lät bli. Tänker det forsätta så här går vi en spännande framtid till mötes, min nya arbetsgivare och jag.
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt