thedenoflilith.blogg.se

Jag sitter och stirrar på skärmen och försöker komma på nått vettigt att skriva. Något lagom drygt och överlägset. Något fräckt och smart. Några kloka ord om den "debatt" som blossat upp om slöjor i köldvattnet av hatbrottet mot den högravida muslimska kvinna som fick sin slöja avsliten och huvudet dunkat medvetslös. Men jag kan inte riktigt. Tyvärr. 

 

Kritiken mot engagemanget för kvinnors rätt att välja är konstig och ohållbar. En menar att slöja per definition är förtryck, så det kan man inte stödja. Samma människor skriker ofta om slöjförbud. Men är det inte då att "befria" kvinnor från ett tvång och tvinga in dem i ett annat? Det är exakt det slöjdiskussionen handlar om. Att få välja inbegriper också att få välja bort. Att få vara fri från en känsla av tvång att ha eller inte ha Genom att hävda förbud avsäger man muslimska kvinnor (och andra kvinnor också för den delen) rätten till agentskap. Att få vara ett subjekt som tar egna beslut. Det är klart att det finns kvinnor som tvingas till att använda slöja. Men ingen av de som i solidaritet med den grovt misshandlade har klätt på sig en slöja menar att det borde vara så. Frågan är vad kritikerna oftast menar med sin kommentar? Menar man då att det finns tillfällen då det är okej att bruka våld mot en annan individ? Kan det kanske rättfärdigas?  

 

Vidare funderar jag mycket över de som menar att kvinnorna bara säger att de vill. De blir tvingade egentligen. Jaha, och hur vet du att din flickvän EGENTLIGEN vill springa runt i stringtrosor för att göra dig upphetsad. Det kanske hon bara gör för att du vill. Vem vet, du kanske tvingar henne. Du kanske kommenterar hennes kropp på ett sådant sätt att hon känner att hon måste. Någonstans måste man anta att människor säger hur de upplever saker sanningsenligt. Även med den här logiken fråntar man kvinnor rätten att själv definiera sin vardag och vad som är viktigt. Precis som vi för att kunna leva i samhällen i viss mån måste anta att människor gör sitt jobb korrekt, följer lagen och går att lita på. Annars skulle samhället kollapsa ganska snabbt.  För övrigt finner jag logiken lustig. "Ja men kvinnor tvingas att bära slöja av sina män och de bor i sina områden och vill inte integreras så vi förbjuder användandet av slöja" Jaha, men med den logiken kommer ju kvinnan vara mer fast med sin tyrann till man. Hon kommer inte kunna gå i skola, åka buss eller besöka myndigheter. Hur tänkte du nu. Dumdass.    

 

När man läser folks hatiska kommentarer där de undrar om kvinnor ska börja skära upp fittan i solidaritet med könsstympade, går det inte att låta bli att undra vad det är som är så farligt och hotande med slöjor. För något är det ju.

 

Annars hade "Man" inte brytt sig.  

 

 

 

  

Fick höra av en kollega igår att det inte längre får heta bruna bönor. För det är rasism. Låter som något från den rasistiska hatsajten Exponerat, menade jag. Och jag hade rätt. Min kollega hade fått artikeln läst för sig av en vän och trodde på fullt allvar att det är sant. Det sjuka är att om man kollar på "artikeln" bakom detta påstående fattar man att det är nån hittepå organisation som heter "vita medelålders män" som trollar. Speciellt som gruppen anmält vitlök och jultomten för hets mot folkgrupp. För övrigt skulle förbudet kommit i mars detta året. Och mig veterligen heter det fortfarande bruna och vita bönor.

 

När hon sa det blev jag arg innan logiken hann säga ifrån. Ingen skulle väll vara så korkad ... eller? Samtidigt dyker det med jämna mellanrum upp diskussioner som känns så meningslösa att det inte finns. Oftast om namn på livsmedel. Som Nogger. Efter fyllningen NOUGAT. Ibland är jag övertygad om att de som sitter och hittar rasism och misogyna saker i allt egentligen är just det - rasister och misogyna människor. Genom att hitta paralleller som är så otänkbart långdragna för majoriteten människor kan man skapa misstänksamhet och frustration över de som sysslar med dessa frågor. När man då säger något vettigt, i stil med att man måste gör något rasismen på arbetsmarknaden blir man betraktad som en lallande idiot. I det här fallet var det ju lallande idioter som fick för sig att bruna bönor inte ska få heta det längre, men ibland sprider sig idiotin in i de politiska och akademiska leden. Min favorit är fortfarande "Fru Gårman" För det är ju inte okej att det är en man vid de övervakade övergångställena. Det kan ju nästan till och med vara lite creepy. Jag menar, en man som säger till barn när de ska stanna och gå över vägen. Inte helt pk. Så vad gör man? I jämställdhetens anda skapar man en brutta som ser ut som en 50 - tals pinuppa. På vägen tillbaka till buggen och hemmafruarnas årtionde har hon dessutom varit fräck och snott Madonnas konbh. Inte helt okej va? Så det är alltså jämställdhet och feminism att framställa kvinnor klädda klänning, med stora bröst och smal midja? Stackars Fru Går man när vintern kommer. Se istället "Herr Gårman" som kvinna i kostym. Om det nu är så jävla viktigt. En kvinna som gör karriär.

 

Och det är väll lite problemet. Både med lallande idioter och människor som suttit inlåsta på institutiton (jag menar akademin .... mind you ...) att man liksom tappar både verklighetsförankring och prioriteringsförmåga. De kvinnor jag jobbar med skiter blanka fan i om det är en kvinna eller man vid övergångställena. De vill ha ett bra schema,  en bra löneutveckling, bättre arbetsvillkor och lite jävla status för att de tar hand om andra. De invandrare (hur länge man nu ska vara det?) jag känner/växte upp med har jag svårt att se har några problem med bruna bönor. Det finns andra saker som är viktigare. Typ möjligheten att få lägenhet och jobb. Att kunna gå ut utan att få sin slöja avsliten, bli konstant ifrågasatt o.s.v.

Och vad lär vi oss av detta?

 

Den viktigaste lärdomen idag är källkritik källkritik källkritik. Den andra är att när det gäller politiska prioriteringar måste man någonstans ta hänsyn till människors verkliga levnadsförhållanden och vilka frågor som berör dem. Det är klart att ord och bilder kan vara och i många fall är starkt laddade, men då måste kritiken och förändring också komma/krävas från dessa människor. Annars riskerar man en politik och taktik som blir svår alternativt omöjlig att förstå. Både för min kollega, mig och de grupper som kanske i andra sammanhang känner igen sig och angagerar sig.

     

 

Under den senaste tioårsperioden har 30 000 platser i äldreomsorgen försvunnit. Och med den så klart en massa kvinnlig personal. För i en av de mest segregerade arbetsmarknaderna i Europa har det självfallet hamnat på Lottor att ta hand om barn, gamla och sjuka. En riktig nitlott i relation till hur sektorn utvecklats i relation till lön och arbetsmiljö de senaste årtionden, men fortfarande. Ett betalt jobb. Garanterad lön. Under samma tioårsperiod har det tillkommit 200 000 pensionärer. Vart tar de pensionärer som behöver hjälp vägen?  

I Szebehely och Ulmanens rapport "Åtstramningens pris", skriven på uppdrag av Kommunal, ser man att det finns ett tydligt samband mellan andelen äldre som blir beviljade hjälp utav kommunen och anhörigomsorg. Cirka 100 000 personer har gått ner i arbetstid eller slutat för att kunna ta hand om sina föräldrar. Sammanfattningsvis innebär det att anhörigomsorg står för 70 % av den totala äldreomsorgen samtidigt som 80 % av barnen inte vill hemvårda sina föräldrar för att man vill ha en förälder - barn relation.  

Även om nedskärningspolitik till synes kan verka könsneutral för den totalt blinda och döva, får den naturligtvis könsspecifika konsekvenser. Inte bara gällande arbetslöshet för kvinnor som grupp, utan också för de anhöriga. Socialstyrelsen har gjort en rapport som heter "Anhöriga som ger omsorg till närstående - omfattning och konsekvenser"  I den kommer de först fram till att det inte finns några större skillnader mellan kvinnor och mäns omsorgstagande. Detta var ett what the fuck moment för mig och jag kände att med tanke på samhällets utveckling och karaktär är det knappast sant. Det fattar ju minsta kotte som läst samhällskunskap A. Så jag läser vidare. Då framgår att det man menar är i form av tid och frekvens. Känner mig fortfarande skeptisk. För sen kommer det fram att män oftare ger praktisk hjälp och ekonomiskt stöd. Kvinnor ansvarar oftare för tillsyn, umgänge och personlig omsorg. Nu uppkommer tre funderingar. Den ena handlar om tid, den andra om rum och det tredje är av emotionell karaktär.

Praktiska saker som att tvätta, handla och sköta ekonomi är saker som går att planera in i ett eget schema. Speciellt om man har en kvinna hemma som sköter det mesta av det obetalda hushållsarbetet. Det går att arbeta och handla med sig mat en gång i veckan eller tvätta på helgen. Ekonomi kan man ju fixa via internet om man har fullmakt att göra det. Det kräver inte närvaro. Att hjälpa någon äta flera gånger per dag, med toalettbesök o.s.v. går inte att kombinera på samma sätt med ett liv i övrigt eftersom det kräver närvaro. Det är därför vi har en yrkestitel som innebär att vi dygnet runt är tillgängliga för både omsorg och omvårdnad. Vi stöttar, lugnar. Tröstar ibland. Med tanke på den arbetsdelning som finns och dess karaktär anser jag det befogat att anta att de är de som sköter denna bit  som slutar jobba. 

Om män sysslar med  omsorg i bemärkelsen praktiska ting, opersonliga ting, så sysslar kvinnor i högsta grad med omvårdad, det vill säga det mänskliga inslaget i att praktiskt hjälpa någon klara  exempelvis matning, omläggning av sår eller personlig hygien. Kvinnor gör också ett stort omsorgsarbete  i bemärkelsen tillsyn, uppmuntran och stöd.

Distinktionen spelar roll. Den kan förklara varför man ser ett mönster i att desto mer omfattande omsorg är, på en skala från opersonliga till personliga ting, desto mer påverkas livskvaliten negativt hos den som vårdar. Kvinnor upplever enligt socialstyrelsen i högre grad än män att omsorgsarbetet påverkar livet negativt. Det påverkar möjligheterna att studera och förvärvsarbeta, särskilt i åldersgruppen 30 - 44 år. Förlorade inkomster innebär ökat beroende hos en partner. Det fattar varenda kotte. Och det var just detta beroende och rätten samma livsvillkor som gjorde att kvinnor kämpade för rätten att komma ut i arbetslivet. 

Med den här utvecklingen, med medveten nerskärningspolitik, tvingas vi tillbaka till ett samhälle där det ligger på familjen att ta hand om efter medel och förmåga. Där omvårdnaden blir ovis, orättvis och där det inte finns varken status eller erkännande för det jobb som utförs av kvinnor. På sikt innebär det också en förlust för staten, eftersom en minskad andel arbetare innebär minskade skatteintäckter som kan finansiera... just det skola, vård och omsorg. Dig när du blir sjuk, arbetslös och så vidare.

Det finns många problem som måste lösas för att vi ska kunna få ett land där var och en efter förmåga till var och en efter behov är grundregeln i praktiken. En grundbult i denna stävan är att se att äldre har samma rätt till vård oavsett kön och plånbok (hur kön spelar roll i relation till vård an jag skriva om en annan dag), att denna vård ska bekostas med gemensamma medel och att kvinnor ska ha samma tillgång till arbetsmarknaden som män.        

 

 

 

 

 

 

 

Det har gått en hel månad sen jag skrev sist. Men vem har tid med sådant om man kan göra roligare saker som att grilla bada, läsa och umgås med folk? Och mindre roliga saker som att jobba och plugga. Eller ja, jobba är ju i.o.f ganska roligt i mitt fall, även om det ibland tar på krafterna. Förra veckan var fylld med jobb och helgen har gått alltför fort. Har varit hos  familj. Fredagkvällen spenderades hos hans mor och deras grannar med kaffe, kaka och melon. Sen åt vi lite mat och fick en fin förlovningspresent av hans mors familj. De hade köpt megahärliga handdukar. Två badlakan och två mindre. De är svarta med ränder i färg och helt underbart mjuka. Vi har letat efter bra handdukar själva länge utan att hitta några vi gillar. Det hade hans mamma och lillebror inte heller gjort. De hade sprungit en del på stan, gett upp och sen kollat på nätet där de hittat dessa. Så nu kan vi äntligen sortera ut och slänga alla gamla och missfärgade och läskiga fläckar handukarna. Sen fick vi en varsin present från deras Londonresa. Jag fick en jättehäftig ring i metall och Martin fick en cool tröja.

 

På lördagsmorgonen fick vi middagspengar och två biobiljetter i förlovningspresent av sambos mormor, väldigt fint och uppskattat, innan vi åkte till sambos bror för att hjälpa till med flytt. De skulle flytta från sin lägenhet till ett radhus i området och hade hyrt släp i fyra timmar. Så det var full rulle så att säga. Efter konka- lådor-med-regn blev det leka med barn för hela slanten så resten kunde flytta runt kartonger och börja packa upp. Det är roligt att leka med barn och jag älskar det, även om man blir helt slut i kroppen. När våra kroppar inte orkade mer käkade vi pizza och när barnen somnat tittade vi på film. Det var en verkligen jätteintressant film som heter safety not guaranteed. Verkligen en otroligt fin och sevärd - otecknad - film. Under natten kunde jag inte somna alls. Eller ja, jag lyckades somna och sen vaknade jag bär älskling lade sig och sen kunde jag inte somna om. Vaknade flera gånger av jag vet inte vad och när jag väl kom till ro var småttingarna vakna och då kan ingen annan sova. Så hela bussresan hem var en enda zombie walk. Slumrade till små stunder på bussen och kunde inte läsa. Bokstäverna hoppade runt, bytte plats och blev osynliga så jag gav upp det där ganska snabbt och stirrade ut genom fönstret istället. När vi kom hem tog vi det mest lugnt, kollade på Mentalist och Perception.

 

Det var skönt att vara ledig igår. Jag mådde verkligen inte bra i kroppen. Mensvärk, ledskada i handleden som gjorde ont, muskelvärk i kroppen och inflammerat tandkött. Jag lyckas alltid få problem med det ... suck. Vi tog det lugnt och åkte in till Malmö och kikade lite. Sen mötte vi upp en vän och hennes kille som följde med oss till Lund. De ska ha barn i höst så jag gav dem deras bäbispresent. En resväska fylld med leksaker som jag samlat på mig. Hästen från Lamaze var nog ändå roligast. Det visste inte jag när jag köpte den men den ger ifrån sig ljud när man leker med den XD Vi märkte snabbt att vuxna kan vara minst lika lättroade som vuxna...