Har fått tummen ur och gått och tränat idag. För första gången sedan 19 mars. Har inte tränat två gånger i veckan eller regelbundet sen vecka 10. Får faan ta tag i mig själv nu. Har gjort en deal med en awsome vän, att vi ska träna två gånger i veckan (Undantaget när man är sjuk eller på semester. Och är man på semester rör man ju satan på sig endå. Tror jag gick ner ett kilo veckan i London.) Om vi lyckas med detta i ett år så ska vi åka en långhelg till Berlin. Motivation? Hell yesha. Vi sa från måndag, fast jag tänkte att det är lika bra at tkomma igång redan nu. Kändes så skönt att svettig lyxa till det i relativt nya duschrum med scrub för att sen varva ner i en bastu. Eftersom vintern varit lång och kall, precis som våren varit väldigt mörk och kall, kändes förmiddagen avslappnande för mitt sinne.
När jag kom hem smörjde jag ansiktet med mitt favoritmärke Soap and Glory, Make yourself youthful och masserade in Satsuma beautifying oil från Body Shop i håret. Lite smålyx i vardagen, även om ingen av produkterna var särskillt dyra när jag köpte dem. Och varför ska det behöva vara det? Den absolut snyggaste klänningen jag äger kostade 19 pund på en märkesoutlet i London. Saker behöver inte vara så fruktansvärt dyrt. Mina favoritjeans under hela högstadiet kostade 40 spänn i en second hand butik. Så loggar man in på bloggen för att man tänkte skriva om det underbara i att sitta i en bastu. Och då ser man att folk tycker att det är snällt för plånboken att köpa en jäkla kofta för 999 kr. Bitches please, mitt träniningskort för ett år kostar mindre. Det fula med hela grejen är att Gina har liknande koftor för typ 299. Fattar inte grejen med att konsumtion av prylar och kläder nödvändigtvis ska vara dyrt för att det ska vara lyxigt. Eller jo, det gör jag rent teoretiskt. Vi lever i ett kapitalistiskt samhälle och en ganska normal konsekvens av det är konsumtionshets. Profitkvotens fallande tendens, expansion och allt det där. Men ibland undrar jag inte om det inte bara är så att folk är helt dumma i huvudet när det kommer till pengar. Jag köpte den underbaraste handväskan i läder. Genuint läder. Den hade kostat över 1000 spänn och nu kostade den exakt 500. Den hade exakt den färg, form och storlek som jag önskar i en väska och jag hade letat efter en perfekt i många år. Men inte ens när jag hittade denna uppenbarelse känndes det helt rätt att betala så mycket för en väska. Jag visade den för min sambo och frågade vad han tyckte. Han tycker inte att det är fel att konsumera om man har råd. Så jag köpte den.
Nu tar jag verkligen hand om min väska för att den ska hålla for ever, and I ain't hating on ya shoppers, men jag kan inte låta bli att fundera över om det alltid är värt det. För de där 1000 kronorna hade man fått runt 800 dosor poliovaccin. Eller ungefär fem första hjälpen väskor. För "bara" en 500 lapp till hade en lärare kunnat undervisa 40 elever. Det är helt sjukt egentligen att vissa har tillgång till så mycket pengar att man mer eller mindre lätt kan kasta bort det på saker. Jag funderar alltid två eller tre gånger extra innan jag handlar, om det är så att jag kan, och det tycker jag att andra ska göra också.
Att när man tror att man hittat sociala luckor så har man inte det :( Såg att Center Syd ska ha vip kväll imorgon, och tänkte köra dit med en polare. Sen insåg jag att jag jobbar delad tur imorgon. Det var ju typiskt. Men vad ska man göra? Jag jobbar på och får se vad som händer. Sitter med mitt tredje studiearbete i Hälsopedagogik. Har skrivit över en sida svar på en fråga. Och det är tio frågor. Inte mitt fel de vill att jag ska resonera kring sex olika saker. ^^ Tror inte att jag blir klar med alla frågorna idag, men jag jobbar på så gott det går.
Har lite pauser imellan som man borde. Igår gick jag till posten och hämtade ut en födelsedagspresent som jag beställt till en mycket speciell födelsedag i höst. Presenten var så fin och mys att jag vill behålla den själv >.< Haha. Har försökt läsa lite också i Sagan om ringen. Det går framåt. Men det går långsamt eftersom jag inte har så mycket tid över. Jag jobbar på och försöker bli klar med mina kurser, så kan jag ta det lite lugnt i sommar.
Har haft en lite jobbig dag idag. Fick veta idag när jag vaknade att jag inte fick drömjobbet som jag så gärna ville ha. Jag gick inte ens vidare till intervju. Det var väldigt jobbigt. Tack och lov har man underbara människor som hjälper en igenom sina kriser - aka det som kallas det sociala nätverket som salutogen faktor. Yesha baby, jag är igång och pluggar igen. Jag har jobbat så mycket den sista tiden att jag inte riktigt orkat ta itu med mina studier i den takt det varit tänkt. Men do not fear! Jag kommer endå bli klar med de kurser jag ska innan semestern till Paris - OCH DISNEYLAND samt Rom kommer. Fick mycket positiv feedback idag av min handledare också på komvux ( det man både inom psykologi och pedagogik kallar signifikanta andra) Hon tyckte det var bra att jag lyckats lämna in allt i en takt som är att jag läst 100 % (fast jag egetnligen läser på 75) och att jag har kontroll över två kurser fast jag bara behövde läsa en den här terminen. Hon tyckte det var mycket bra jobbat också i relation till att jag arbetat så pass mycket som jag har. Vi pratade lite om det och jag sa att jag nog kommer lämna in i en 75 % takt för att inte få psykosmatiska besvär. Stressrelaterade fysiska åkommor är inte särskillt kul. Det räckte med hjärtklappning, kramp i muskulaturen runt hjärtat, huvudvärk och migrän på gymnasiet. Så även om jag kommer jobba lite mindre framöver så tänker jag ha ett socialt liv också. Det är viktigt.
Var på en mycket rolig social tillställning aka party, i förrgår. En kompis fyllde år och hade 70 tals tema. Det var awsome. Det var väldigt kul att träffa folk man inte kände och snacka lite. Synd att jag behövde gå tidigare bara. Ska försöka boka in mig på mer roliga grejer med folk framöver. Jag tror att jag behöver det :)
Är så sjukt trött. Har sovit väldigt dåligt nu i två nätter och känner mig inte helt utvilad. Har vaknat flera gånger för att drömt nånting. Antagligen beror det på att sambo inte är hemma. Är inte van att sova ensam längre. Jag har massor av saker att göra, men jag orkar inte riktigt, eftersom jag jobbar mycket och måste plugga. Vilket är fruktansvärt tråkigt faktiskt. Idag ska jag försöka plugga lite så att jag har anteckningarna till första och andra provet klart så jag bara kan sätta mig och läsa igenom dem. Sen har jag lite småfixande att göra innan jag ska till tandläkaren och fixa fyllningen i tanden. Den jag har nu är en provisorisk. Efter det är det tillbaka till jobb.
Resten av månaden är det väldigt mycket att göra, så det blir två intensiva veckor till. Sen vet jag inte riktigt hur det ser ut, men det känns som att det kommer bli ganska intensivt ända fram till semestern. Åh semester! Hur jag längtar efter dig. Och efter en natt sömn.
Thatcher har nu avlidit och Franky Boyle har en poäng i att begravningen blir billigare om man ger alla skottar en spade så att de gladerligen kan gräva ett hål så djupt att de kan överlämna henne till satan själva. Media verkar vara kluven i fråga om the milk snatcher. I vissa artiklar blir hon nästan hyllad (som att det finns nått självändamål i att ha varit den första kvinnliga premiärministern) och hon blir hyllad för sin charm och sin retorik. Och ja, det kan man ju göra. Det finns ju inget som säger att Hitler inte var duktig retoriskt bara för att han lät gasa ihjäl ifolk. Jo, men faktiskt.
Däremot tycker jag att de artiklarna som fokuserar på vad hon GJORDE och vilka KONSEKVENSER det fick är mycket mer intressanta. Jag ger väll blanka faan i om hon var charmig. Vilket jag lite tvivlar på att folk tyckte hon var. Ska man hävda sig som kvinna i en manlig sfär måste man vara mer man än männen. Eller hon kanske hade nån manlig charm, vad vet jag. Så vad gjorde partiet under hennes ledning? Man kan väll kort konstatera att det finns en anledning till att skottarna firar nu. Gruvorna lades ner samtidigt som hon effektivt krossade både facken och den feministiska rörelsen. Hon pekade ut de kvinnor som strejkade och protesterade genom att tälta vid gruvorna som anti-kvinnor. Som landsförädare. Vidare var hon med och löste upp många av de sociala skyddsnät som hade fångat upp de som hon med partiet gjort arbetslösa. Inte konstigt att det finns två generationer arga människor. Sen har vi ju kriget om Falklandsöarna, som vår dam tyckte var ett roligt avbrott i den annars så tråkiga ekonomiska politiken. Människor som tycker det är kul att kriga ska inte ha makt. Inte heller om man terrorstämplar Nelson Mandela, som nyligen fick stämpeln borttagen i födelsedagspresent. Herregud! Karl är över 80 nu! Sen har vi Chilehistorien. Att ge Pinochet asyl är ju att be om att bli hatad. Detta gjorde ju att han inte kunde ställas till svars för de brott som följde statskuppen. En majoritet i Chile hade familjemedlemmar, vänner som försvann eller känner någon som hamnade i en sådan situation. Att inte kunna få upprättelse genom en rättegång är occaptabelt. Sen finns det andra störda grejer. Jonas Gardell har uppmärksammat mig på hennes attityd gentemot homosexualitet och den vidriga människosyn som står bakom.
Nej, jag tyckte inte om henne när hon var i livet. Och jag kommer definitivt inte ändra åsikt för att hon är död. Många anser att man inte ska vara glad över detta. Antingen ett; för att det på något vis är så att man inte får tala illa om de döda eller två; för att man inte kan anklaga en person för illdåd. Alternativt systemet hon verkade för lever kvar och vi ska fira när det är dött. Point well made. Samtidigt måste man acceptera, oavsett vad man tycker om personcult, att Thatcher var och förblev en stark symbol för den ohumnistiska politik som fördes. Och alla dessa människor som direkt drabbats utav denna har naturligtvis rätt att få hurra över hennes död. Jag tänker att det rent psykologiskt ger en känsla av upprättelse, hur falsk den än må vara. Och att denna känsla av universiell karma kan kanske ta bort lite av den bitterhet som ändå finns och bli till något annat. Vad får framtiden utvisa, men jag tror det kan vara nyttigt.
Då var man tillbaka till vardagen. Påskhelgen, Ostara eller vad man nu vill kalla den är över för i år. I torsdags åkte sambos syster ner från götet samtidigt som det var vinka av fest för min bror från en annan mor. Det kändes lite sorgligt att veta att vi inte får se varandra på två månader, men han kommer i alla fall hem sen. Först käkade vi på Haket (jag åt en väldigt god ryggbiff med rödvinssås, men för er som vet vad jag tycker om Glorias ryggbiff - nej, den var inte lika god på Haket.) Det blev en del skämt om att vi var hans 12 lärjungar och att min sambo var Judas. Han och systeryster blev lite försenade på grund av träning. Sen gick vi vidare till puben och hade roligt där. Folk gick allteftersom och snart var vi inte så många kvar. Men det var kul endå. Det är det alltid när alkoholen flöder i lagom doser.
Annars i helgen har vi väll inte hittat på något särskillt. Jag har jobbat, lördag, söndag och måndag. På lördag eftermiddag åkte vi till Malmö och käkade på veggiegården. Efter det gick vi på bio och såg Croodarna. Det var en väldigt rolig och mysig familjefilm. Även om det bara var typ en person i biosalongen som kunde räknas som barn Det var en väldigt trevlig dag. Jag lyckades äntligen hitta en mindre väska som jag gillar också. Den är mörkbrun i läder. Fyrkantig, inga konstiga fransar och helvete och utan stora saker som blänker. Vet ni hur svårt det är att hitta en sån väska? Som dessutom ligger i ens prisklass? Det var halva priset på den så det var helt okej. På fredagen kom en vän som bor norröver hem till oss och spelade bordsspel. Vi spelade Smallworld och Skippbo. Kvällen avrundades med att jag lyckades få upp korken i en liten vinflaska med en sax. Tyvärr hade vi ingen korkskruv och korken var inte av kork som sig bör utan nån satans gummi. Men skam den som ger sig! En väldigt trevlig helg måste jag säga, även om jag inte han förbi min mor. Det får bli den här helgen istället. Det är så mycket med jobb, komvux inlämningar och annat att man knappt hinner med. Kram på er.
Är lite efter med bloggandet, I do know. Skrev för nått inlägg sen om undersköterskornas (m.fl.) situation inom vården. Den 16e var det rädda vården demonstrationer på flera håll i Skåne. Lund samlade flest med 1500 deltagare. Vi fick knappt plats på stortorget! Det sjukvårdspersonal, patienter, anhöriga och medmänniskor demonstrerade emot var privatiseringarna, nedskräningarna och omorganiseringarna inom vården.
Med privatiseringar kommer vinstintresse. Detta får flera olika konsekvenser. Bland annat så försvinner de pengar som staten lägger ner på vård i chefernas egna fickor. De vinster som görs är vinster på allas vår bekostnad. pengarna borde istället gå tillbaka till sjukvården. En annan konsekvens är att personalstyrkjan ofta skärs ner för att spara pengar. Det gör att den personalstyrka som finns kvar får göra mer. Man får inte missa att det finns 150 olika titlar på ett sjukhus ofta. Vad händer när sjuksköterskor och undersköterskor ska vara både omhändertagande, administatörer, organisatörer och kuratorer? Andra problem är att många orter inte är vinstdrivande. Av alla de nya kliniker som popat upp har de flesta hamnat i innerstan. De vårdcentraler som finns i flesbyggden läggs ner. Den kompetens som finns splittras och omorganiseras utan någon som helst konsekvensanalys. Och när man gör konsekvensanalyser, som man gjorde i Lund, och inte gillade det man kom fram till, så sket man helt enkelt i det endå.
Så vi samlades på gator och torg. För det är inte okej att en sjuksköterska inte ska kunna hjälpa patienter för att hon är upptagen med att försöka organisera hur alla ska få plats och vilka man ska skicka hem och be komma åter. Det är inte okej att en barnmorska är ensam på fyra pågående förlossningar. Det är inte okej att det ligger 7000 journaler på en klinik som inte kommer vidare för att nån idiot sparkat sekreterarna. I ett sånt här system, som "den humanistiska läkaren" som talade sa; Måste man nästan vara frisk för att kunna vara sjuk.
