The wicked witch is dead
Kategori: Allmänt
Thatcher har nu avlidit och Franky Boyle har en poäng i att begravningen blir billigare om man ger alla skottar en spade så att de gladerligen kan gräva ett hål så djupt att de kan överlämna henne till satan själva. Media verkar vara kluven i fråga om the milk snatcher. I vissa artiklar blir hon nästan hyllad (som att det finns nått självändamål i att ha varit den första kvinnliga premiärministern) och hon blir hyllad för sin charm och sin retorik. Och ja, det kan man ju göra. Det finns ju inget som säger att Hitler inte var duktig retoriskt bara för att han lät gasa ihjäl ifolk. Jo, men faktiskt.
Däremot tycker jag att de artiklarna som fokuserar på vad hon GJORDE och vilka KONSEKVENSER det fick är mycket mer intressanta. Jag ger väll blanka faan i om hon var charmig. Vilket jag lite tvivlar på att folk tyckte hon var. Ska man hävda sig som kvinna i en manlig sfär måste man vara mer man än männen. Eller hon kanske hade nån manlig charm, vad vet jag. Så vad gjorde partiet under hennes ledning? Man kan väll kort konstatera att det finns en anledning till att skottarna firar nu. Gruvorna lades ner samtidigt som hon effektivt krossade både facken och den feministiska rörelsen. Hon pekade ut de kvinnor som strejkade och protesterade genom att tälta vid gruvorna som anti-kvinnor. Som landsförädare. Vidare var hon med och löste upp många av de sociala skyddsnät som hade fångat upp de som hon med partiet gjort arbetslösa. Inte konstigt att det finns två generationer arga människor. Sen har vi ju kriget om Falklandsöarna, som vår dam tyckte var ett roligt avbrott i den annars så tråkiga ekonomiska politiken. Människor som tycker det är kul att kriga ska inte ha makt. Inte heller om man terrorstämplar Nelson Mandela, som nyligen fick stämpeln borttagen i födelsedagspresent. Herregud! Karl är över 80 nu! Sen har vi Chilehistorien. Att ge Pinochet asyl är ju att be om att bli hatad. Detta gjorde ju att han inte kunde ställas till svars för de brott som följde statskuppen. En majoritet i Chile hade familjemedlemmar, vänner som försvann eller känner någon som hamnade i en sådan situation. Att inte kunna få upprättelse genom en rättegång är occaptabelt. Sen finns det andra störda grejer. Jonas Gardell har uppmärksammat mig på hennes attityd gentemot homosexualitet och den vidriga människosyn som står bakom.
Nej, jag tyckte inte om henne när hon var i livet. Och jag kommer definitivt inte ändra åsikt för att hon är död. Många anser att man inte ska vara glad över detta. Antingen ett; för att det på något vis är så att man inte får tala illa om de döda eller två; för att man inte kan anklaga en person för illdåd. Alternativt systemet hon verkade för lever kvar och vi ska fira när det är dött. Point well made. Samtidigt måste man acceptera, oavsett vad man tycker om personcult, att Thatcher var och förblev en stark symbol för den ohumnistiska politik som fördes. Och alla dessa människor som direkt drabbats utav denna har naturligtvis rätt att få hurra över hennes död. Jag tänker att det rent psykologiskt ger en känsla av upprättelse, hur falsk den än må vara. Och att denna känsla av universiell karma kan kanske ta bort lite av den bitterhet som ändå finns och bli till något annat. Vad får framtiden utvisa, men jag tror det kan vara nyttigt.
