valår?
Kategori: Allmänt
Det händer så mycket skit hela tiden att ibland vet jag inte riktigt vart jag ska börja skriva. Det finns så mycket att säga om så många olika saker att det slutar med kaos i huvudet och oskrivna blad. För oftast när jag läser nyheterna blir jag ledsen, irriterad och framför allt trött.
Som igår. Då läste jag en metro från i måndags där man fick "följa" tre kvinnor som anmält sina män eller ex till polisen för misshandel och kvinnofridsbrott. Den ena kvinnan hade en manlig familjemedlem som försökte hindra henne från att anmäla. En annan försökte minimera händelsen och sina skador, även om polisen uppenbarligen kunde se att hon var illa däran. Samtidigt som man läser detta har rättsmedicin, som ofta får ta hand om dessa kvinnor, sparkrav vilket innebär att tjänster kommer försvinna på kvällar och helger. Med konsekvensen, enligt dem själva, att kvinnor som blir utsatta för sexualbrott och misshandel, vilka ofta söker hjälp på kvällar och helger, inte kommer garanteras hjälp. I förlängningen innebär det att den bevisning som ofta används i domstol då inte kommer att existera. Man blir så trött.
Igår kunde man också läsa att man ska häva anställningsstoppet och satsa. Både kvinnokliniken och SUS ska få mer pegar. Vågar man tro på det? Kom ihåg att vi sakta men säkert närmar oss valår och att människor har en tendens att glömma. Det ska bli lättare med långa vik och det ska bli lättare att anställa. Men hur många, hur mycket? Det vet man inte. Och frågan är ju om det kommer bli en reell skillnad eller bara fler i förhållande till hur många som fått gå på olika avdelningar. Det återstår att se. Det återstår också att se på vilka yrkesgrupper man i sådana fall kommer satsa på. Förstå att jag är skeptisk. Jag har svårt att se att man kör en aggressiv nedskärningspolitik för att sedan erkänna att man hade fel och böja sig för massans krav på verklig förändring. Målet är trotts allt fortfarande i den nyliberala ekonomin att tjäna pengar på människor.
