Funderar lite över det här med semester och semesterbloggar. Hur människor lägger upp trendiga fashonista bilder iklädda klackar, jeans/en kort klänning och spexiga solglasögon. Hur läpparna är perfekt målade och ser ut att vara konstant på språng i city med tusen shoppingpåsar eller på stranden. Seriöst. Jag funderar mycket på om de här bilderna verkligen är tagna "in action" eller om de är en historisk efterkonstruktion.
För hur mycket jag älskar mina klackar finns det no way in hell chans att jag pallar springa runt i dem en hel dag. Sen struntar jag i vilken modestad jag befinner mig i. Värre är det när folk är på konstutställningar, historiska sevärdigheter o.s.v Kan hända det finns människor som gärna springer runt i klackar, men jag kan lova att läppstiftet - och smink i övrigt, inte ser alltför vackert ut efter några timmars springande i värmen. För att konceptet ska fungera kräver det åtaliga lattepauser och en minispegel i väskan. Jag HAR sett kvinnor i klackar bestiga Akropolis på väg till Parthenon och teatern, men det var ingen vacker syn. Kvinnan såg mest plågad ut. Det var varmt dessutom. Inget att rekommendera.
Jag vet inte, det kanske bara är jag, men jag ser hellre så många konstutställningar, historiska monument, mysiga områden m.m som möjligt än sitter ner en gång i timmen för att vila fötterna.Jag vill kunna gå obehindrat över kullersten, trappor och sand. Sen är det också hela grejen med att tro att andra bryr sig. Alla i paris springer inte runt i klackar och chanel. Så varför ska jag? Det känns som att det finns en dröm, eller kanske en föreställning om, den perfekta semestern i det perfekta landet där allt är vackert. Alla storstäder har sina förorter. Med medel och låginkomsttagare som springer runt i stan och beblandar sig med jimmy choo skor och victoria´s secret modeller. Varför kan man inte få vara en av dem på sin semester? Som letar outlet butiker och står i kö i flera timmar för att få en skymt av en berömd tavla. Deras verklighet av platsen är lika verklig som de "finare" och enligt min erfarenhet, ofta mycket trevligare.
Så även om jag ibland känner ett stygn av svartsjuka för dessa kvinnor som verkar ha obegränsad tillgång till pengar, som alltid blir bra på bild och står mitt på en shoppinggata kommer jag att packa mina bekväma eccoskor, bekväma jeans och en rörlig matchande tröja. Sen får jag väll se ut som jag gör på bilderna. Svettig, osminkad och mycket mycket lycklig. Och det är ju bara det sista som spelar roll.
what he said, she said BULLSHIT!! *trummor* vilken jävla dag. Har fått en del gjort, och som vanligt blivit förbannad på något. Det som att det här med att vara arg lite blivit en del av min identitet. På samma sätt som kriminalitet slutade vara något man gjorde och blev något man var.
Gick och tränade idag. Oh yes. För första gången på två veckor. Fast det känns som en månad. Härligt var det i alla fall. Men de fortsätter tjata om att man ska "dansa" afro barfota. Och jag fortsätter ha skor. Efter träningspasset gick jag ner i stan. Hämtade upp en "kursbok" som jag vill läsa på bibblan och gick ner till vägledningscentrum för att få mina blanketter. Väl där får jag veta att jag antagligen inte kommer att få undersköteskeutbildningen. Eftersom jag har en kandidat i genusvetenskap. Och de har dåligt med pengar. EXCUSE ME?? För det första; genus är ingen praktisk utbildning på samma sätt som det är att läsa till lärare, läkare eller socionom. För det andra; utbildningen går inte att tillgodose sig på andra sätt än via dem. tre; Det kommer vara FATTAS 150 000 undersköterskor om 20 år. Men allt idag handlar om pengar. Och folk ska tydligen inte utbilda sig alls. Jag försökte förklara för den ändå väldigt trevliga damen att det inte handlar om att läsa OM för min del. Det handlar om att läsa UPP, eftersom jag faktiskt jobbar inom yrket redan.
Men det spelar ingen roll. Jag kan inte hjälpa det, jag känner mig lite rövknullad av systemet. Och jag blir pissur. Jag unnar verkligen alla en andra chans, men funderar på varförjag straffas när jag ansträngt mig i skolan och har bra betyg. Medan folk som inte sköter sig ska få läsa om. Nu vet jag naturligtvis att det inte är sant, men tanken smyger sig ändå ovälkommet på. Skärpning på mig själv tänkte jag och gick och köpte lyxchoklad på Ahlgrens. Har ändå ansökt om att få gå utbildningen. Och får jag inte det så kommer jag skriva in mig på arbetsförmedlingen och KRÄVA utbildningen.
I ansökan skulle man motivera varför man vill gå den. Det känns alltid lika konstigt. Som att man ska sälja sig själv och hoppas att man säljer och smörar bättre än alla andra. men det är klart. Allt är tillåtet och att sälja kropp och själ är ett självklart inslag i kapitalismen. Jag beskriv min syn på saken som att jag läser upp mig, att jag vill ha chans att bli anställd tillsvidare eftersom jag har erfarenheten, och allt annat som kan räknas som individuellt. Men jag sålde också mig själv som ett kollektiv. Beskrev ur samhällsynpunkt att det kommer saknas 150 000 undersköterskor att det är tragiskt då om jag inte får gå den, och att jag är villig att arbeta och lära mig. Bättre ge mig utbildning så att jag kan bidra till samhället och betala skatt, än att samhället ska ge ig bidrag för att ajg är en arbetslös akademiker. Borgarna tror visst att de tjänar pengar på att lägga ner konvux och strama åt ekonomiskt. det gör de inte alls. Uppenbarligen. Det finns en massa arbetsföra unga som vill komma in och jobba. Men i den ekonomi som förs får vi inte chansen. Det är synd och skam faktiskt.
Folk tycker att jag hycklar. And maybe so. Eller nee. Egentligen inte. "Folk" tycker att jag hycklar för att jag själv gillar att springa i second hand affärer. Personligen ser jag ingen motsättning mellan att själv springa i second hand affärer samt fynda och att vara kritisk till den politiska argumentationen kring den samma. Om det är så är jag väll en hycklare. Av den värsta sorten. Förra veckan köpte jag en stört söt/fin/urgullig/OMG/Måste äga!/BEGÄÄÄR! porslinsfigur från ALESSI. Jag vet exakt vad den kostar i butik, eftersom jag velat ha den i flera år. Den kostar 199 via nätet och cirka 250 i butik. Jag fick den i nyskick för 45 kr. Och en tröja från Numph för 70. Som kostat cirka 300 butik. 150 om den var köpt på rea.
Nu är jag ju inte en sån där crazy person som handlar bara för att det är ett visst märke. Jag råkar bara ofta tycka att märkesgrejer är stört mycket snyggare än billigare alternativ. En gång hittade jag en Hunky Dory kofta för 200. Köpte inte den dock. Why u wonder? FÖR ATT DEN VAR FUL! Sååååå, varför ränner jag i second hand och blir överlycklig när jag hittar ett par Jeffrey Campbell stilaktiga skor? Speciellt om de har redig klack i trä. Är det sådanna skor får jag nästan ett fetischistiskt förhållande till dem, som hade gett Freud orgasm i sin iver att få tillämpa fallocentristiska analyser. . . Svaret på frågan är dock förhållandevis enkel. För att jag har inte råd med någonting annat.
Jag är timvikarie som vårdare på ett äldreboende. Det finns ingen chans i världen att jag vet vad jag tjänar från ena månaden till en annan. Det gör att de månader jag har mycket "semester" som chefen kallar det vet jag att jag inte kommer ha särskillt stort spelrum med mina dineros månaden efter. Det ska räcka till mat, bensin, resor som måste göras med kollektivtrafik, sjukhusbesök, tandvårdskostnader o.s.v. Sen kan det ju hända att jag tjänar ännu mindre månaden efter. Spara är ett ledord i min plan(erade) ekonomi.
Alltså, jag handlar second hand av ekonomiska skäl. Det är mitt stora skäl med riktigt stort S. Sen blir det ju lättare av legitimera det genom att referera till återvinning o.s.v. Men det betyder inte att jag tror att jag som individer med en massa andra individer kan rädda världen genom att köpa en soda streamer och handla second hand. Som Simone de Beauvoir menade; friheten är falsk. Nu pratade om frihet inom äktenskap kontra prostitution, men jag tycker att synsättet går att applicera på andra fenomen. Så, nej. Jag tycker inte att jag hycklar. Jag har aldrig hävdat att jag kan rädda världen. Det är min fullständiga övertygelse om att det inte går genom individuella medel. Att vara timanställd och ha begränsad ekonomi, det är något annat.
Ibland funderar jag på hur världen är funtad. I ena sekunden är det ett program om att matpriserna i Sverige är för låga. Att få i processen fått betalt, att det är knepiga saker i dem, för mycket mat slängs o.s.v. Som en konsekvens av detta startar andra sekunden en facebook sida som kräver högre matpriser. För det första, bara för att matpriserna höjs kommer man inte till rätta med alla problem. Det är faktiskt inte så att människor i produktionskedjan får mer betalt och att kvaliteten blir bättre bara för att man företagen tar ut mer pengar. För det andra finns det en hel del människor i Sverige som inte har råd med mat redan eller aktivit måste leta efter det billigaste. Jag tänker på en hel drös studenter, arbetslösa, utförsäkrade, FAS3:ade o.s.v. För att komma till bukt med de här problemen tror jag att det krävs en aktiv kontroll av matindustrin där man ser att pengar hamnar där de ska, kanske en höjning av matmomsen så man får in skatt och andra åtgärder. Detta är inte mitt område, men jag tänker mig att det går att lösa - om man vill. Men samtidigt som man gör detta är det viktigt att människor har en bra levnadsstandard.
Så länge marknaden styr och människor har "val" kommer människor med lite pengar helt enkelt välja mat som egentligen är dålig eller onyttig i mycket större grad än de som har pengar. I USA är det till exempel på många håll billigare att köpa fritterad kyckling för fem pers än ett kilo äpplen. Fetman där är mycket mer utbredd bland lägre arbetarklass och det finns ett tydligt mönster.
Jag blir frustrerad när människor tittar på en politisk fråga som om den är helt frånskilld samhället i övrigt. Vidare är jag av största övertygelse att det också ofta är farligt, eftersom det tar ger förslag på konstiga lösningar. Som när MIljöpartiet tycker vi ska skita i att bygga ut järnväg i norrland och att de ska cykla istället. Helt orimlig politisk prio.
Det kan också ta sig uttryck som i att "om du vill vara orginell, handla second hand! och det är miljövändligt också!" Har sett många sådanna bloggar. Fuck off. För det första. Det som finns på second hand är inte orginellt. Det är saker som blivit massproducerade oftast. För det andra måste man se second hand butiker som en konsekvens av att människor konsumerar mer och ett slit och släng samhälle. Sen är det klart att det är bättre att handla igen än att köpa nytt. Men det betyder inte att man räddar miljön. Hela grejen med induvidualistiska åtgärder måste läsas in i ett nyliberalt ekonomiskt tänk där man ålägger enskilda personer att försöka göra så gott de kan innom det ekoniska ramverk som finns. Om de förslag och de människor hade gjort hade varit verkligt progressiva, hade svenskt näringsliv gått i taket.
Som i SOU rapporten där man vill begränsa arbetsgivarens rätt att ställa frågor som inte har med arbetet att göra. Då bröt det ut fullständig panik. Hihihi
Funderar jag över hur folk tänker. I förrgår fick jag "reklam" i brevlådan som jag nu läst igenom. Reklamen är från organisationen "Textil Recycling - för jobben och miljön" och de vill att jag ska lägga alla gamla kläder, skor och textilier i en säck och skänka till dem. Varför vill de då detta? Jo, för att de ska skeppa alla dessa säckar till framför allt Östeuropa och Afrika och skapa 10 000 - tals jobb till människor som ska, antar jag, återvinna allting i olika processer. Eller ja, det som inte går att användas ska återvinnas. Här är min lista med problemen jag fann på detta lilla A3 papper.
1. Hur bra för miljön är det att skicka kläder jorden runt?
2. Den här typen av arbete förutsätter ett konsumtionmönster i västvärden som på sikt är uppenbart ohållbart.
3. Jag har sett dokumentärer om hur klädindustri i de nordliga delarna av Afrika konstant går i konkurrs eftersom väst ska skänka grejer. Vilket jag antar sker även med dessa kläder eftersom det står att det som inte går att använda görs om. På sikt leder skänk-tendenserna till ytterligare beroende, eftersom länder inte får möjlighet att producera för eget bruk. Det samma gäller mat. Food action eller vad den här satans amerikanska ornganisationen (som skickar ris) är den värsta jag vet. Det är ju inte så att man odlat ris i urminnes tider längs med Nilen. Följden av detta är att människor där nere inte kan leva på att odla.
4. Imperialismen gör sig ytterligare påmind genom att vi lägger industri och arbete vi inte vill ha med att göra i fattiga länder, och försöker måla oss själva som snälla människor. Det enda rätta egentligen är faktiskt att ge hjälp till självhjälp, vilket ofta fungerar bra genom mikrolån. Detta eftersom;
1. Vi inte talar om för dem vad de ska göra
2. De kan göra inköp och skapa ett arbeten efter de behov som lokalbefolkningen själva anser är av vikt.
Host host* Är förkyld och har varit sen i måndags. Det är ju typiskt att när man är lite ledig så blir man sjukling. Har kurerat med té, både varm och kall, samt vitlökskapslar (med olja) Har ont i halsen och lite i kroppen, men jag börjar känna mig bättre. Igår var jag och träffade en kompis som jag inte sett på länge. Det var väldigt kul, även om jag inte orkade så många timmar. Vi sågs på rusta och sen gick vi till Hemtex, för jag behövde köpa gardiner och ett strykjärn. De gamla gardinerna hade jag råkat köra i torktummlaren så de är ganska sönder... Väl i butik kom jag på att sambo aldrig sagt något om färg/mönster val. Så jag antog att det innebar att jag fritt fick välja efter eget huvud.
Det blev grönt i köket och lila/ljusbrunt i vardagsrummet. Materialet är lite genomskinligt och det gillar jag. Det känns liksom lättare, ljusare och större. Martin gillade dem också. Plus att de matchar soffkuddarna. För övrigt har vi lyckats få upp musikalafficherna igår också. Det blev väldigt snyggt. Känns som att lägenheten blir mer och mer "oss" vilket är skönt. Jag har kännt mig hemma här från första stund vi blev tillsammans, det är inte alls det, men det är skönt med en partner som man kan prata med och kompromissa med. Jag vet vad i lägenheten som är viktigt för honom och som han gärna inte ändrar på. Då respekterar jag det samtidigt som han respekterar att jag gärna vill ha lite mer färg på vissa ställen. Iof, det är som upplagt för att lyckas om vi under två dagar organiserar våra böcker i bokhyllorna tillsammans. Det blir bra detta!
Idag ska jag försöka ta mig ner till stan och låna en bok på biblioteket och hämta ut konvuxblanketter. Får se om jag orkar ta bussen ner. .
