Kinkiga folk
Kategori: Allmänt
Folk tycker att jag hycklar. And maybe so. Eller nee. Egentligen inte. "Folk" tycker att jag hycklar för att jag själv gillar att springa i second hand affärer. Personligen ser jag ingen motsättning mellan att själv springa i second hand affärer samt fynda och att vara kritisk till den politiska argumentationen kring den samma. Om det är så är jag väll en hycklare. Av den värsta sorten. Förra veckan köpte jag en stört söt/fin/urgullig/OMG/Måste äga!/BEGÄÄÄR! porslinsfigur från ALESSI. Jag vet exakt vad den kostar i butik, eftersom jag velat ha den i flera år. Den kostar 199 via nätet och cirka 250 i butik. Jag fick den i nyskick för 45 kr. Och en tröja från Numph för 70. Som kostat cirka 300 butik. 150 om den var köpt på rea.
Nu är jag ju inte en sån där crazy person som handlar bara för att det är ett visst märke. Jag råkar bara ofta tycka att märkesgrejer är stört mycket snyggare än billigare alternativ. En gång hittade jag en Hunky Dory kofta för 200. Köpte inte den dock. Why u wonder? FÖR ATT DEN VAR FUL! Sååååå, varför ränner jag i second hand och blir överlycklig när jag hittar ett par Jeffrey Campbell stilaktiga skor? Speciellt om de har redig klack i trä. Är det sådanna skor får jag nästan ett fetischistiskt förhållande till dem, som hade gett Freud orgasm i sin iver att få tillämpa fallocentristiska analyser. . . Svaret på frågan är dock förhållandevis enkel. För att jag har inte råd med någonting annat.
Jag är timvikarie som vårdare på ett äldreboende. Det finns ingen chans i världen att jag vet vad jag tjänar från ena månaden till en annan. Det gör att de månader jag har mycket "semester" som chefen kallar det vet jag att jag inte kommer ha särskillt stort spelrum med mina dineros månaden efter. Det ska räcka till mat, bensin, resor som måste göras med kollektivtrafik, sjukhusbesök, tandvårdskostnader o.s.v. Sen kan det ju hända att jag tjänar ännu mindre månaden efter. Spara är ett ledord i min plan(erade) ekonomi.
Alltså, jag handlar second hand av ekonomiska skäl. Det är mitt stora skäl med riktigt stort S. Sen blir det ju lättare av legitimera det genom att referera till återvinning o.s.v. Men det betyder inte att jag tror att jag som individer med en massa andra individer kan rädda världen genom att köpa en soda streamer och handla second hand. Som Simone de Beauvoir menade; friheten är falsk. Nu pratade om frihet inom äktenskap kontra prostitution, men jag tycker att synsättet går att applicera på andra fenomen. Så, nej. Jag tycker inte att jag hycklar. Jag har aldrig hävdat att jag kan rädda världen. Det är min fullständiga övertygelse om att det inte går genom individuella medel. Att vara timanställd och ha begränsad ekonomi, det är något annat.
