thedenoflilith.blogg.se

Hej dagboken! Nu är jag framme i Paris!! Vi kom in till centrum en hel timme innan beräknat. På vägen åkte vi förbi ett upplyst Eiffeltorn. Det var fruktansvärt vackert och det känns verkligen att nu, nu är vi i Paris. Det och att kvinnan på flygplatsen  pratade så dålig engelska att hon fick vifta med armarna för att visa vart tågen gick. Jobbar man med turism är det ju bara pinsamt. Annars gick allt smidigt. Vi fick ringa vår värd eftersom vi var så tidiga, men han om snart och gav oss nyckeln.

....

Lägenheten ligger inte alls långt från vår metrostation - La Muette, är typ 12 kvadratmeter och ligger på 6:e våningen. Vi har egen dusch, kokplattor, en sink, minikyl, frysfack och en tv. Nått annat får knappt plats förutom bäddsoffan, två hopfällbara stolar och ett litet litet pyttebord. Det är för övrigt bara franska kanaler på tv:n, men vi kan i alla fall kolla vädret på morgonen.

...

Dagen har varit underbar även om den började i totalt kaos. Först lyckades jag genom charader få reda på att det enbart går att köpa 5 dagars kort till metron. Sedan lyckas jag gissa mig till att varken mitt eller sambos kort fungerar i maskinfan även om det står på den att den tar VISA. Och fast vi tryckt på "English" kommer informationen på franska och kvinnan i kassan babblar på franska som hon vet att vi inte begriper. Idiot. Tur för oss hade vi med oss tillräckligt med kontanter.

...

När vi lyckats få ut våra metrokort tog vi oss till Porte de Clignancourt och "les puces de Saint - Quen" som är en väldigt stor marknad. Antikviteter från alla möjliga tidsperioder och hörn i världen samlas och blandas med vintage och nya saker. Mycket fräckt att uppleva. Vi sprang runt på marknaden fram till tolv, käkade brunch (panini) på ett ställe i närheten och sambo lyckades förarga en fransman genom att försöka prata engelska när han svarat nej på frågan om han kunde engelska. Eftersom jag som sagt är awsome på charader lyckades jag få honom att förstå att vi letade en bankomat. Jag tror inte att det räknas som en interaktiv semester i Frankrike om man inte lyckas reta upp en gammal man. Eller jag försöker intala mig själv det i alla fall.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

...

Vi beslutade oss för att gå en runda genom Paris som är typ 7 kilometer. Det skulle ta tre timmar men tog det dubbla. Vi stannade ju naturligtvis överallt för att kunna fotografera. Vi startade vid Place de la Concorde, det största torget, med utsikt över Eiffeltornet och en 3300 år gammal obelisk (present från Egypten 1831)

för att sedan gå igenom Jardin des tuileries som är ett världsarv från 1600 talet. Vi tyckte det var väldigt fint, så vi stannade och åt glass.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När man kommer ut från trädgårdarna hamnar man i famnen på Louvren. Vi skulle inte in idag men tänkte att det är lika bra att ta några bilder utanför när det är bra väder. Sen var det meningen att vi skulle till Jardin du palais royale men det var inte öppet!? En annan sak om Paris. Skyltarna är helt cp. Det är värre än i Skåne. Först följer man en skylt. Sen stöter man på en annan skylt som visar åt det håll man kom ifrån. Då går man tillbaka tills man stöter på den första skylten. Eller så ser man en tredje som pekar åt motsatt håll. Vi gick minst en mil.

Efter ett tag gav vi upp att hitta rätt vägar så vi följde La Seine över till Ile de la Cité och hamnade på Paris blomstermarknad. Vi letade oss fram till Notre Dame där vi tog bilder. Sambo orkade inte stå i kö in. Så vi får ta det en annan dag tidigare på förmiddagen. Sett i sitt historiska sammanhang är byggnaden verkligen imponerade. Men någonstans hade jag trott att den skulle vara större. Jag skyller på Disney. Precis i närheten ligger en bokaffär som heter Shakespeare and Company som har engelsk litteratur. Väldigt mysigt ställe som rekommenderas! Det var böcker överallt. Verkligen överallt och huller om buller men ändå organiserat. De har allt från skönlitteratur till poesi, filosofi och humaniora. Gammalt som nytt. Bara doften av gamla böcker och det organiserade kaoset hade kunnat få mig till att stanna för alltid och spendera dagarna med att skriva poesi om pianot på ovanvåningen som besökare får klinka på eller de små lappar som man kan skriva och lämna på en anslagstavla.

 

Jag lyckades slita mig till sist i alla fall och vi följde floden längst västra banken, över love locks bron och över till Ile st. Louise, känd för sin glass. Det märktes för köerna var crazy. Vi åt ingen glass utan satte oss på en restaurang då sambo blivit hungrig. Jag åt crêpes med citron och honung och sambo galette med mozzarella, tomat och olivolja. Där satt vi, vid ett öppet fönster och njöt av semestern som bara vi kan. Det var ett skönt avbrott att bara sitta och titta på gatan som var smal, trång och full av liv. Kantrad av butiker hittade vi en liten leksaksaffär med underbara ting. Hittade en speldosa i form av en merry go round som jag ångrar att jag inte köpte till mig själv.  När vi kom fram till slutet av ön gick vi över till västra banken igen och följde floden lite till fram till Jardin des plantes.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi var för trötta för att orka gå runt så vi tog metron till triumfbågen.

Som helt seriöst inte är en big deal eftersom det tog 30 år att bygga den från det att Napoleon beställde den 1806. När vi tagit några kort och glott klart gick vi ner längst Champs - Élysées utan att gå in i några butiker. Det är inte direkt billigare än hemma och det som inte finns hemma har vi inte råd med ändå. Så vi gick runt lite, sen åkte vi tillbaka till lägenheten.

 

 

 

 

 

  

   

Man brukar säga "there is no place like home" och det är sant. Det är mycket skönt att åter få sova i sin egen säng. Sängen i Paris var en bäddsoffa. Och en inte särskilt skön sådan heller. Dessutom hade vi en polisstation runt knuten, så det var inte mycket till lång sammanhållen sömn där inte. Då var det bättre i Rom, även om sängen där var relativt hård den också. Och det var varmt. Galet varmt, så det var svårt att sova på grund av det.

 

Det tråkiga med att komma hem är att finna lägenheten i det reskaos det blev lämnat i. Kläder och kanske-behöver-ha-med prylar överallt. Och damm. Massor med damm. I fredags när vi kom hem sket vi fullständigt i allt och gick över till en god vän. Vi spenderade kvällen med underbar mat, jordgubbar, öl och vänner. Det kändes välförtjänt.

 

Gårdagen spenderades i Köpenhamn med sambo och mor min. Vi har en tradition att vi alltid åker den 22/6. Det är röd dag här men vanlig där, så butikerna har öppet som en vanlig lördag plus att de har sommarrea. Vi handlade inte så mycket i år dock. Behöver inte så mycket längre utan klarar mig bra på det jag har. När jag och sambo kom hem orkade vi inte göra så mycket heller. Så vi tittade på typ fyra avsnitt av Bones för att ta igen att vi inte tittat alls på två veckor.

 

Det lämnar idag. Så vad har jag fått gjort idag? Inte så mycket egentligen. Tar det fortfarande väldigt lugnt men klarar inte av när det är så rörigt. Har fått upp vår scratch map på väggen igen. Vi tog ner den igår för att skrapa Italien och Frankrike och sen fick vi inte på glaset igen. Efter många försök lyckades vi ha sönder glaset och då pallade vi inte mer. Så idag har jag fått ihop helvetet utan glas och fått tillbaka ramen på väggen. Annars har jag mest läst skönlitteratur, packat upp och hängt på internet. Håller på och städar bokhyllan också. Den är fruktansvärt dammig. Men tänkte att nu när sambo är på träning och jag har internet helt för mig själv så kan jag passa på att skriva några rader och fixa här, så kan jag återgå till läsandet och fixandet när han kommer hem och behöver internet.

 

Funderar över hur jag ska göra med mina bilder. Har tagit en hel del. Tänkte att eftersom jag skrivit resedagbok under hela resan så kan jag lägga upp dem, en per dag, tillsammans med de bilder som hör till. Tycker det är lite kul också att få liksom gotta sig i resan i två veckor till XD

 

Nu är jag inne på de sista timmarna innan avresan. Har packat allting och känner mig ganska lugn. Ska bege mig till stan om en timme för att växla pengar, tanka mobilen och ladda resekortet. Tror att jag har tillräckligt med pengar på det, men tänkte att det är lika bra att kolla när jag ändå är i stan. Försöker halvt desperat att komma på om jag glömt något, men hjärnan vill inte. Det blir så när jag inte får sova. Känns som att jag packat för mycket i relation till att jag inte kommer ha särskilt mycket plats över till att handla. Men samtidigt, jag lär ju inte vara den första i världshistorien  som helt enkelt får köpa en extra väska i sådana fall. Eller så får jag köpa väldigt små souvenirer. Jag är i alla fall nöjd med hur jag packat (och att jag packat mindre än sambo) Fast till hans försvar fick han för sig att han behövde en sovsäck. HALLÅ!! INTE sova i en dunsovsäck när det är 18 - 28 grader varmt på semestern.

 

Med tanke på hur varmt det är i Italien är jag lite rädd nu att jag köpt för liten styrka på solkrämen. Jag blir liksom aldrig brun, utan rosa. Se blir jag vit igen. Men strunt samma, det blir nog bra! Det enda som är lite jobbigt är jag inte verkar kunna mina solglasögon som jag köpte specifikt till resan. De är lila och jag är väldigt fäst vid dem. Får kolla igenom packningen så jag inte redan lagt ner dem bara.

 

Ni får ha det så bra här hemma så ses vi när vi kommer hem. Kramar!

   

Nu närmar sig de sista 24 timmarna innan semestern. Helt underbart och lite stressigt. Har packat, men inte allt. Har svårt - för första gången ever, att packa lagom med kläder. Ivanliga fall är vädret ganska enfaldigt så man kan ha ett eller två par byxor, kjolar eller vad det nu är. Men nu kommer vi ha ganska olika väder. Från 15 grader och regn till 25 + och solkräm. Har fått ihop det rätt bra ändå tror jag, för jag har bara packat halva resväskan. Känns rätt bra. Försöker få ihop det sista nu, har tömt kameran och packat ner laddaren bland annat.

 

Känner mig i övrigt ganska färdig. Har fått håret fixat för några dagar sen. Först klippt och sen färgat av min underbara fru Susanna. Hon färgade samt slingade håret med hätta. Efter det fixade hon mina ögonbryn och färgade dem. Helt seriöst, den kvinnan kan noppa smärtfritt. Ska aldrig mer noppa dem själv >.< Har varit brunett länge nu så det kändes konstigt att vara blond. Har vant mig vid det nu och är väldigt nöjd. Hon gjorde ett väldigt bra jobb, jämt och så, men det kändes tidigare som att vi skulle tagit mörkare nyanser. Nu är jag som sagt bara nöjd. Det tar ju några dagar att vänja sig XD

 

Det som inte är fixat är saker jag tänkte göra idag men som inte går för att det råkar vara helgdag. Idag när jag är på jobb ska sambo fixa all disk, sopor och allmänt städa undan. Imorgon innan vi sticker ska jag gå och växla

pengar samt ladda min telefon. Känns vettigt ifall man akut måste få tag på någon. Nu får jag gå och packa klart.

 

 

Färgen före, slinghätta och efter

 

 

 

 

Så cool är jag att jag har en gästbloggare. Och inte vem som helst heller. Min mamma. Fast hon är inte bara mamma, klart. Det vore mycket taskigt av mig att reducera henne till det. Förutom att hon är min mor är hon en kvinna med livserfarenhet och således har hängt med i de politiska svängarna ett tag och kan göra bra analyser. Förutom det är hon grym på att uttrycka sig i skrift och jag blev väldigt glad när hon frågade om fick vara gästis på min blogg. För mig var det självklart

.....

Synen på jämställdhet hos Sverigedemokraterna och Alliansen.

.....

Att Sverigedemokraterna inte har mycket till övers för invandrare vet vi. Tänk om det var vi som skulle bo utomlands och det skulle florera propaganda mot "de dumma svenskarna som kommer hit och våldför sig". Nu händer ju inte det. Vi har turen att tillhöra "de vita" som är normen. Men då handlar det om män. För som kvinna är det något annat. Precis som regeringens budgetproposition som är könsblind. Bara inom ett av alla budgetområde - sänkt skatt för pensionärer - finns en skrivelse om att det skulle gynna kvinnor (källa: Kvinnolobbyn). Är politiken oftast könsblind.

Jimmy Åkesson får frågor av journalist angående "herrklubben": Ni vill slopa regeringens satsning på särskilda jämställdhetsåtgärder, vilket bland annat innefattar mäns våld mot kvinnor och jämställdhet i arbetslivet. Med denna profil, varför ska kvinnor som vill leva jämställt rösta på er?

- Vi tar igen det på andra håll. Till exempel har vi i vårbudgeten nu aviserat ett särskilt anslag för kampen mot hedersrelaterat våld.

Det är viktigt att vi KVINNOR och MÄN ser detta. Nu hoppas jag att ni män som läser detta reagerar och ställer er på kvinnornas sida. För det här är inget annat än en syn på kvinnan som ett bihang till mannen.  Och Sverigedemokraternas diskriminering går hand i hand: Invandrare och kvinnor är andra klassens medborgare. Tar igen? säger Åkesson. Jag säger: Det är absolut bra att kämpa mot hedersrelaterat våld. Men kvinnor diskrimineras inom ALLA områden. Men det är Åkesson blind för. Han är som apan som inget vill se. Och det man inte ser - finns inte. Med partier som Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna i riksdagen finns en bromskloss för jämställdhetsarbete. Dessa partier är en bra täckmantel för Moderaterna som i skenet av dessa två partier kan framstå som för jämställdhet. Men som i själva verket har en könsblind politik. I ett seminarium som Kvinnolobbyn anordnat med anledning av den årliga rapporten som har kommit, där man går igenom de styrdokument som finns för politiken, har man nämligen funnit att regeringens styrdokument saknar incitament för jämställdhet. Sverige har nämligen skrivit under i FN. Och åläggs nu att integrera jämställdhet i finansplaner.

Ur Kvinnolobbyns rapport: Statsminister Reinfeldt framhöll redan på hösten 2011 i ett tal inför FN:s generalförsamling att ökad jämställdhet har omedelbara ekonomiska fördelar och är en smart investering för framtiden. Återfinns denna förståelse av jämställdhet som en lösning på ekonomisk kris i budgetpropositionen? Om du vill läsa rapporten (som jag hoppas) kommer jag nu att föregripa Kvinnolobbyns slutsats: Finansplanen är EJ jämställdhetsintegrerad. Man har gjort en bilaga som brasklapp och täckmantel för avsaknaden i själva finansplanen. Och det som nämns är så övergripande att det inte får någon effekt. Det ska göras analyser som man är "satta" att göra. Som man ej gör. http://www.sverigeskvinnolobby.se/web/page.aspx?refid=157&newsid=135723&pag… Det händer alltså inte mycket när det gäller kvinnors jämställdhet. Medan Hamilton, Folkpartiet, visar hur männens motståndsstrategier verkar. Han företräder Folkpartiet när politikerna diskuterar vad Kvinnolobbyn har kommit fram till. Så säger han: Jomen kvinnorna skaffar högre utbildning. Men nu har vi ett problem att pojkarna kommer på efterkälken. (Ej i detalj refererat men andemeningen) Som är en signal om att kvinnorna får fixa det här själva. Men pojkarna måste vi hjälpa.

Så fungerar liberal, folkpartistisk politik: Folk får vara sin egen lyckas smed. Men normen är man. Och männen går före. Varför kan man undra. Jo, kvinnor ses av tradition som reservarbetskraft. Då hon  i första hand förväntas ta hand om det oavlönade arbetet i hemmet. Och där faller hela jämställheten. Det ekonomiska. Från den dagen hon får barn kommer hon ohjälpligt på efterkälken. För då förväntas hon satsa på man och barn. Ej på arbetet. Vad politikerna säger kan vi oftast lämna därhän. Det är vad politikerna GÖR som är viktigt.  Och Alliansen för en obefintlig jämställdhetspolitik. Den finns helt enkelt inte. Oavsett vad som sägs. Det har visst införts en bonus för jämställdhetsarbete. Men detta arbete är inget som regeringen föregår med gott exempel. Du är kvinna. Om du anser att du ska ha samma rättigheter som män betänk var i politiken du finner de åsikterna företrädda. Du man. Skulle uppskatta om du kan inse att detta är en kamp även för dig. Om du vill ha ett samhälle som ska överleva. Eller ett samhälle där du vill ha en jämställd partner. Konsekvensen ser vi i sexutredningen som kom nyligen. Folk orkar inte älska längre. Kvinnor som kör slut på sig själva. Både inom lågbetalda och stressiga omsorgsarbeten och sedan som gratis kärlekskraft i hemmet (vård av frisk man och barn i hemmet). Till och med att ha lust till kärlekslivet är en klassfråga. Ork och lust hänger ihop. Eller en man som inte ser sin partners utsatthet och stressiga tillvaro.

Det brukar sluta i skilsmässa när kvinnan till slut får nog. Och barnen klarar sig själva. Om hon har råd att försörja sig själv förstås. Och mannen förstår ingenting. Vi som hade det så bra. Mannen hade det så bra. Och det är normen. http://m.expressen.se/nyheter/akesson-vi-vill-vara-med-och-ta-ansvar/

PS. Kan verka futtigt att jag anför kvinnors sexlust som ett exempel på en vinst som mannen gör. Men av erfarenhet vet jag att det finns två saker som tilltalar mannen: Det är pengar och det är sex. Så högt är mitt anseende om mannen. Jag hoppas att du bevisar att jag har fel. För kommande generationer av kvinnor hoppas jag att jag har fel. Men jag vill se det i handling. Inte i ord. DS