Jag tycker det är så fruktansvärt intressant med nyheter. En av framsidorna idag var att en strippa blivit åtalad och dömd för skattefusk. Eftersom hon inte skattat på kunder (som hon hittat via nätet) Vad är chock värdet i detta?? Att strippa är enligt lag inte förbjudet. Det räknas alltså således som ett yrke. Och genom yrken får man en inkomst. Som man ska skatta på. Anledningen till att detta blir så stort som nyhet är antagligen just att hon arbetar som strippa. Blandar man in moral så är det roligare med nyheter. Men eftersom det inte är förbjudet,oavsett om man kan tycka att det borde gå under sexuella tjänster, blir hon dömnd på samma grunder som alla andra. Vidare gillar jag grejen med att de måste skriva ut att kunderna gått via nätet. Förlåt, men är det inte där en stor del av all marknadsföring finns idag? Det är lite som strippan, eller om hon vare poledancer - minns inte riktigt, som ville ha F-skatte sedel. Sånt jävla liv det blev.
Folk måste verkligen lära sig att skilja mellan juridik och moraliska,ideologiska eller forskningsresultat som önskar att verkligheten såg annorlunda ut.
Från någongång under mellanstadiet har jag ofta blivit kallad för besserwisser. Det ligger något i det antagligen, då min sponta reaktion när det händer är; "men jag kan väll inte rå för att alla andra är idioter" alternativt "vem är du idiot" Idag gäller mitt vem-är-du-din-idiot alla som är FÖRVÅNADE över H&Ms underleveratörers dåliga löner. Och nu gäller det visst nio andra stora kedjor också.
Alltså förlåt. Vem HUR tror ni det är möjligt att någon får betalt om en tröja kostar 50 kr? Ja okej, massproduktion, men det går inte att pressa priserna hur mycket som helst. I en marknadsekonomi får man ner kostnaderna genom att antingen sänka löner eller tvinga folk att jobba fler timmar för att få ut en större profitkvot. Detta är verkligen INGEN nyhet för mig. Sen får man också se till att det materialet produceras på ett ställe, sen skickas det till ett annat och klipps, skickas till ett nytt ställe för att sys, skickas till ett nytt ställe för knappar och dragkedjor. de flesta plagg har mer eller mindre åkt jorden runt. Någon får ju UPPENBART inte betalt någonstanns på vägen. Och att det här skulle vara en NYHET är ju ännu roligare, eftersom att sådanna här diskussioner försts sen 70 -talet.
Har varit på biblioteket och lånat lite böcker. Den första är Plummers "Sexualities" och den andra är "Feminism and Cultural Studied" Har läst de två första artiklarna (det är en antologi) och kan säga att jag blev mycket besviken. Den första skulle handla om köpcentrum. Där finns det hur mycket som helst att skriva om! Man skulle kunna skriva om de fysiska rummen, om vilka som förväntas röra sig i dem, bete sig och vad de förväntas göra och vad de säger om vår syn på konsumtion i väst. Man hade kunnat analysera reklam och "kommunikationen" mellan kunder och butik och en hel drös andra saker. Sen är jag fast med 40 sidor text som jag inte alls förstår poängen med. Uppenbarligen har författarinnan gjort någon form av studie, men över vad och vad hon kom fram till är väldigt diffust.
Det artikeln var mer intressant och tyvärr hälften så lång. Artiken behandlar bland annat probematiken i att marxistisk teoribildning varit centrerad kring enbart produktion. Det gör att konsumtion glöms bort. Artikeln bahandlar också problemet i att dumförklara människor genom att säga att konsumtion per se skapar ett falskt medvetande och falska begär. Bland annat får detta konsspecifika konsekvenser i synen på människor eftersom kvinnor till 80 % har kontroll över hushållsekonomin och männ traditionellt sysslat med produktion.Resultatet blir att kvinnor ses som sinnesvaga och lättmanipulerade individer medan männ typ, jag vet inte, jobbar och dricker öl. Samtidigt visar nyare forskning att konsumtion, och kontroll över vad som konsumeras, har blivit en form av aktivism för kvinnor i arenor där demokratin inte sträcker sig eller anses vara tillräcklig. Hon radar upp exempel på hur kvinnor i feminismens, antirasismens eller miljöns namn bojkottat ihjäl vissa butiker eller kedjor. Det är faktiskt ett ganska intressant sätt att se på saken. Författarinnan motsätter sig därför den vanliga bilden av den här typen av kamp som liberal och induvidualistisk, även om hon menar att den naturligtvis kan vara det också.
Får se om jag hinner läsa lite till innan jag måste börja packa ihop mig själv och dra till jobb..
Måste erkänna att jag finner debatten och diskussionerna kring bokserien "50 shades" väldigt förvirrande. När man läser vad "kulturvetare" a.k.a människor som får sitta fritt och allmänt tycka saker anser så har de en massa åsiker som de buntar ihop. Jag tror att man, för att kunna ha en konstruktiv diskussion, istället för att enbart klanka ner måste sära på olika frågor. Den första frågan som berörs är ofta språket. Det är enformigt, det är intetsägande och dåligt. Ja, okej, användandet av substantiv och verb kunde vara mer varierande. Men här får vi också komma ihåg att det är en författardebut .
De andra diskusionerna behandlar feministers förhållande till boken där man blandar ihop synen på BDSM med andra makrelationer. Måhända att många femister gör det också, men jag tycker det är en skillnad. Skillnaden består iatt man måste kunna diskutera bokens maktaspekter utanför BDSM scenerna. Som för övrigt inte är så jävla många. Själv blev jag faktiskt besviken över att det var så fruktansvärt mycket vaniljsex. Så mycket väsen det görs om boken förväntade jag mig lite mer än hard core soft porn. Men faktiskt. Gällande maktrelationer och stereotyper över lag så kan jag tycka att den är ganska smörig och går helt i linje med all harlequin litteratur jag läst. Den viljestarka flammiga bruden ska rädda den eldiga, men ack så trasiga, manliga själen från att förgås. Och det är han, en man, som helt på eget bevåg öppna upp portarna till njutningens värld. Ja, det kan man ju tycka. Men då är också grejen att man glömmer att man måste se populärkultur i en kontext. Vi lever i ett kapitalisktiskt konsumtionsamhälle. Vad betyder det? Jo det innebär att att saker måste sälja, och det finns inte plats för saker som majoriteten inte kan förstå och acceptera. Dvs läsarna. Det är så det fungerar. Annars hade den aldrig gått i tryck. Vilket leder oss till frågan om BDSM, där jag personligen tycker att framställningen av utövarna spelar på stereotyper av trasiga och kännslomässigt avstänga individer. Här handlar det också om att spela på de psykologiska och patologiska antaganden som finns för att publiken, som antas vara kvinnor, hetero och inte leveer i BDSM relationer, ska kunna förstå BDSM behovet hos Grey, och genom förståelse acceptera historien. Det är likadant i en del forskning. Ofta ställer man frågor till det man klassar som sexuellt avikande individer som man aldrig skulle ställa till andra. Till exempel om man tycker att ens sexuella uttryck försvårar relationer till andra människor. Personligen tror jag att sexlivet har ganska lite att göra med någons relation till sina kollegor, men vad vet jag. . .
Som den feminist jag är har jag hört talas om debatten kring p-piller för män och många diskussioner kring varför dessa små piller inte utvecklats. Idag såg jag en vetenskaplig, medicinsk, tidning där det framgår att detta kommer att testas under en tre års period. Just nu värvas testpersoner. Senare i artikeln, som jag fick skumma igenom lite snabbt då jag inte hade råd att köpa den (vilket är sorgligt när den kostar 50 kr) diskuteras varför detta inte kommit tidigare. Det första som diskuteras är att det är lättare att kontrollera ett ägg än flertalet spermier. Det är väll ett rimligt argument - antar jag. Jag är ingen höjdare på det här med medicin och biologi, men det kan jag förstå är ett problem. Men det förklarar fortfarande inte varför man inte börjat forska på det tidigare, eftersom det länge funnits teorieratt man kan göra preventilmedel för männ som saknar de bivärkningar som många kvinnor lider av idag. Sen kommer de roliga argumenten. Det förtsta är att det inte finns en marknad. Eller jo, männ i relationer SÄGER att de vill testa, men "man" är ändå inte säker. Men åh faan. Fast vadå, om det inte finns något att testa kommer kan man klart spekulera i det hela. Och sen antas det att kvinnor vill proppa i sig massa hormoner och grejer som ger bivärkningar. Man kunde ju faktiskt ha samma argumentation om p-piller för kvinns när de kom. De säger att de vill testa men HUR ska vi veta att det är sant? JA HUR?! (med jonas gardell röst) Det är väll för faan bara att tuta och köra, annars får vi ju aldrig veta. Och skulle det vara så att männen vägrar ta de här tabletterna, eller som man nu diskuterar smörja in sig med salva, då kan vi kvinnor minsann vägra ta våra jävla piller. En modern sexstrejk a la Lysistrate. Förutom ironin, komedin och att pjäsen i sin kontext mer var en parodi på kvinnor än ett slag för kvinnors offentliga utrymme.
En annan sak som diskuterades är grejen med biverkningar. Biverkningar tolleraras till en viss gräns inom medicin, när det gäller sjukdommar. Men att bli tillfälligt steril, vilket är salvans tilltänkta roll, är inte att se som en skjukdomssituation, vilket gör reglerna hårda. Jaha, men våra piller då? Att göra oss kvinnor ofruktsamma genom att ´bland annat ha ihjäl våra ägg (p-piller gör annat som försvårar graviditet också) är en sjukdom då eller?
Gällande Prisonelle 28, som idag används istället för Novletta (alltså det vanligaste p-pillret) får vi följande information;
Användningen av kombinerade p-piller har kopplats samman med en ökning av risken för arteriell trombos (blodpropp i en artär) t.ex. i blodkärlen i hjärtat (hjärtinfarkt) eller hjärnan (stroke) risken .. ökar med stigande ålder, om du röker, har/har haft höga blodfettvärden, högt blodtryck, om du lider av migrän och omn du har hjärtproblem. Senare i texten .. P-piller och canser; bröstcanser har diagnostiserats något oftare hos kvinnor som använder kombinerade p-piller än hos kvinnor i samma ålder som inte använder p-piller. Det är inte känt huruvida denna skillnad beror på p.pillrerna. NÄMEN detta känns ju betryggande. Det finns en skilland .. men vi vet inte varför. Kanske ska kolla det mer utförligt INNAN ni ger ut dem ... eller näääää, det kostar ju pengar.
Sen kommer vi till de roligaste BIVERKNINGAR!
under första perioden kan du FÖRVÄNTAS få följande biverkningar; bröstspänningar, illamående och småblödningar. Vanliga biverkningar (1 av 100) är kräkningar, diarre, vätskeretention, migrän, bröstförstoring, kliande röda hudutslag, måttlig blodtrycksförhöjning, utebliven menstruation. Sen finns det en hel radda med sällsynta biverkningar, en lista på när man ska vara försiktig med läkemedlet o.s.v. Okej, så här har vi alltså en hel rad med biverkningar, där även sällsynta biverkningar uppenbarligen existerar - men det är inget problem. Inte heller ökad risk för kansker och blodproppar. Våran menstruation och fömåga att bli med barn får väll räknas som en sjukdom. Det hänger med med sen tiden menstruerande kvinnor inte fick gå in i kyrkan. SYNDEN SKA UT I TELL YOU! Arvsynden då. Som vi ändå aldrig blir av med.
Så, förutom att man klart måste testa så den här salvan verkligen dödar alla spermier, där man på förhand tydligen bestämt sig för att det är JÄTTESVÅRT och det faktum att man även bestämt sig för att männ aldrig menar det de säger så kan vi ändå inte riktigt fixa detta. Så vi kvinns får väll fortsätta äta piller och få minskad eller ökad sexlust (rolig eller väldig sorglig bieffekt) och männen får helt enkelt sätta all sin tilltro till att vi kommer ihåg att ta dem.
Vilket för övrigt är lite konstigt. hade jag varit man hade jag tyckt att det vore jättekonstigt att all kontroll över om jag blir pappa eller inte läggs på den andra. men det kanske bara är jag.
Det hände något väldigt läskigt idag. Eller läskigt och läskigt, men något som tog väldigt hårt på mitt psyke. När jag var på hem från jobb och väntade på bussen såg jag genom ett fönster hur en kvinna liksom backade och böjde överkroppen medan armar kom farandes. Som de silluetter det blir när man tittar in i ett upplyst fönster utifrån, såg jag sedan hur de knuffade och puttades för att sedan stundvis försvinna. Det kändes som en dockteater. När jag först blev medveten om vad jag kanske tittade på, eftersom min bild från början var luddig, tog jag min väska och sprang ut ur busskuren för att titta närmare. Sen slog jag nummret till polisen. Medan jag slog nummret verkade det först lugna ner sig och jag hann samtidigt tänka tusen tankar. Det kanske inte sker, det jag tror att jag ser. Vad pinsamt. Så jag la på. Sen började det om. Och ingen som stod där ute verkade se eller reagera.
Så jag bestämde mig. Det bästa som kunde hända var att polisen åkte dit i onödan. Hur det nu skulle gå till. Det värsta som kunde hända var att det faktiskt som det såg ut, men att en polis kan stoppa det hela. Så jag ringde polisen och bad dem skicka en bil för att kolla läget. Det skulle de göra.
När jag pratat med polisen kände jag mig väldigt olustig. För det första över att jag tvivlade kring vad jag sett. För det andra att jag la på luren första gången. Till detta hör en konstig och orolig känsla som jag inte riktigt vet vad den kommer ifrån. Nu har jag landat i mitt beslut att faktiskt ringa, även om det till en början kändes både fånigt och överdrivet. Medelvägen psykologiskt blev att ringa 114 14 istället för 112. Sen sa jag att jag ville rapportera ett misstänkt lägenhetsbråk. För att inte kunna få skit om det inte var något. Samtidigt var det ju faktiskt något som hände. Jag skulle sagt, hej jag vill rapportera en kvinnomisshandel och ringt 112, vilket man egentligen ska ringa under ett pågående brott. Jag har accepterat att jag inte är perfekt. Jag ingde i alla fall. Jag fick dem att skicka en bil. Jag försöker fundera över mina känslor och tankar, varför jag gjorde som jag gjorde och itne gjorde något annat eller varför jag valde att agera över huvud taget. Någonstanns har jag accepterat att jag bara är människa, och att vi lever i en värld där till och med brott känns privata och inte min ensak. Det är kanske det som känns mest olustigt. Och att man över huvud taget funderar över vad människor ska tro om en ifall det är lugnt. Vad folk tycker om mig som person är helt irrelevant när jag ser en kvinna bli slagen av en man.
Men alla andra då? Där var ju folk runt omkring. Alla kan inte ha missat detta. Att jag fegar ur, men ändå gör det rätta och ringer är väll en sak. Att människor inte alls reagerar är en helt annan. För jag tänker att även om det är en ringa misshandel så skickar detta signaler utifrån att någon ser och tycker inte att det är okej, vilket kanske ger dem en tankeställare. Det behöver inte se ut så här. Alternativt om individerna nekar så finns det dokumenterat ifall att det sker igen och någon senare vill göra en anmälan. Därav lämnade jag också namn och nummer.
Jag har själv varit vittne till våld i nära relationer, och hade önskat att någon hade ringt polis. Eller att jag själv då hade vågat göra det. Jag lastar inte mig själv, för jag var bara ett barn, men någon vuxen hade kunnat markera och göra skillnad.
Så det jag såg idag kanske inte var något, vilket jag önskar även om det inte är troligt, men det kan kanske göra skillnad. Med det vill jag säga att om ni någonsin bevittnar ett våldsbrott så anmäl. även om ni tvivlar på om det är det rätta. För det kan aldrig vara fel. Därför delar jag med mig av den här historien. För även om jag trodde att jag visste hur jag skulle reagera, vad jag skulle tänka och göra om något sånt här hände så var jag inte alls beredd på de känslor och tankar som uppkom. Jag är nu övertygad om att det är fullkomligt normalt och att det egentligen inte är något skamligt i det, även om det känns som det. Så snälla anmäl. Som sagt, det är aldrig fel.
Var hos en barnmorska igår på Capio för att få nytt p-piller recept. Där var noll kö fast det var drop in dag. Stor skillnad mot på ungdomsmotagningen kan man säga. Det gjorde att barnmorskan jag pratade med tog sen lite tid att bara kallprata och snacka lite allmänt om sakers tillstånd.
Bland annat berättade hon att det är olika i lanstingen, dels till vilken ålder man subventionerar preventilmedel, men också VILKA preventilmedel man subventionerar. Hon berättade att barnmorskor ofta rekommenderar p-ring, oc att vissa landsting på grund av att de är bra subventionerar både dem och p-piller. Men inte Skåne. Hon berättade att Skåne, i jämförelse med resten av landet ligger efter och snålar som faan. Vidare berättade hon att det är stor skillnad mellan och i landstingen i tillgång till mödravård och ungdomsmotagningar gällande antalet kliniker, öppettider och bemmaning. Hon sa att det är jobbigt, eftersom hon som anställd inte kan göra så mycket, utan att det ligger på politikernas bord.
Även om detta är saker som jag som vänster länge varit medveten om, var det skönt att hon delade med sig av sin frustration. Dels för att hon gör de som använder mödravården medvetna om att det finns problem och förbättringar att göra och dels för att medvetade kan skapa handlingskraft. Det är det här jag menar med att försöka förändra saker där man befinner sig, eller skapa opion, i det här fallet på arbetsplatsen.
Vi vet redan att man gör en utrdning om tänkt höjd pensionsålder, då den nuvarande högerregeringen menar att alla som vill ska kunna jobba. Ett stort led i detta är att in i det sista hävda att detta inte kommer bli obligatoriskt, utan en valmöjlighet. Som den genomskådare av bullshit som jag är har jag naturligtvis redan fattat att så är inte fallet. Detta blev bekräftat ikväll efter en snabb titt på aftonbladets hemsida.
Utredningen är inte klar förrens nästa år, men redan nu säger Ingemar Eriksson, ansvarig utredare, att de kommer föreslå ändrade åldersgränser i pensionssystemet. Ni som är för unga för att veta hur det ser ut, eller helt enkelt inte är gamla nog att bry er så ser det ut på följande vis. Vid 61 kan man börja ta ut pension, garantipensionen är vid 65 och LAS-gränsen 67, dvs en arbetsgivare kan säga upp dig. Hur mycket det kommer ändras med är ännu inte klart, men det har i högerkretsar pratats om 75.
På frågan om vad han tror folk kommer tycka svarar han att det nog är lite jobbigt i början men att folk vänjer sig. samtidigt säger Maria Albin, professor i arbets - och miljömedicin vid Lunds universitet att om man höjer pensionsåldern utan att ändra de arbetsvillkor som gäller idag kommer personer med dåliga arbetsförhållanden (läs låglöneyrken och som traditionellt får förslitningsskador) bli förlorarna.
Moderaterna får förslaget att framstå som en valmöjlighet som kommer gagna alla som älskar sitt jobb och som vill och kan jobba. De som blir gagnade av den här typen av politik är enbart dem själva. Det är klart att om man sitter på ett kontor och kärnar 50 000 i månaden att man kan tänka sig att jobba lite till. Få lite mer pengar. De enda jag känner som jobbar över inom yrken med dåliga arbetsförhållanden gör det för att lönen är så dålig att pensionen blir så de inte kan leva på den. Sen kan de hävda att de älskar sitt jobb hur mycket som helst.
Svartpå vitt kommer standarden för när man kan börja ta ut pension höjas, vilket kommer slå direkt mot lågbetalda - och lågstatus yrken där det är vanligt med förtidspensioneringar.
Så vart är protesterna mot detta? Vart är namninsamlingarna mot det absurda i att tvinga folk att slita ut sig ännu mera i ett system som sen inte vill ta hand om dem?
Ibland är det lite jobbigt att vakna. Så där så att man ligger kvar i sängen och sträcker på sig för att sedan inse att det liksom inte är lönt att gå upp. Och varför är det inte lönt att gå upp undrar du nu? För att politikerna sysslar med så mycket skit att man bara vill gå och lägga sig igen. Till exempel menar ju Mats Odell att det är fullt rimmligt att föräldrar köper en varsin lägenhet till sina barn. För det gjorde han och hans fru. Och barnen blev naturligtvis jätteglada. Alltså förlåt Mats Odell meeeen vet du vad en lägenhet kostar? Och att inkomstklyftorna ökar i Sverige? Det är klart att HAN kan göra det, som deklarerade 5,2 Mkr på tjänsteinkomst och 8,6 Mkr i kapital år 2007. Hur normalt tror han att det är på en skala? Förra året när jag sommarjobbade tjänade jag mer totalt per per månad än min mamma. Jag vet inte, det kanske är rimmligt att jag i vuxen ålder går till min mamma och kräver en bostad. Hon har ju tydligen ansvar både min försörjning och bostadssituation tills jag dör.
Gällande bostadsmarknaden märker man att högern tänker som ett vinstdrivande företag. De miljonprojekt som byggdes för att möta den ökade nativiteten gör om till bostadsrätter. Detta eftersom det nu gått så pass lång tid att hyresvärdarna måste se om och betala för renoveringar. Bättre att låta människor betala för det själva. Samtidigt har borgarna lagt ner de bidrag man kunde söka för att bygga hyresrätter, vilket gör att det inte lönar sig alls att bygga billigt och bra längre. Allt det här, plus den nya ökade barnkullen har resulterat i akut bostadsbrist i alla delar av Skåne utom Osby kommun. Men seriöst, vem vill bo i Osby?? Det ligger ganska isolerat och det är relativt långt till Lund, Malmö och Helsingborg där många pluggar. Det är i sådanna fall om man läser i Kristianstad. Men jag vet inte hur kommunikationen dit är riktigt heller. Vidare har de ju inte alla program heller.
Sen blir det inte lättare av att många vuxna verkar vilja kasta ut sina ungar så fort de är myndiga. Min mamma är en sån där smart vuxen dock som håller sig uppdaterad. Hon brukar alltid säga att det är andra tider nu. Hon kunde flytta och hitta jobb relativt lätt när hon var ung, men det är inte så längre. Jag har stått i kö i Helsingborg i 1,5 år tillexempel. När jag kollar på lägenheterna så har de flesta som köat längst köat i 3 år minst. Det är ofta ett års väntan till studentbostäder och där kan man prata om ockerhyror på riktigt. Litet, skitit och dyrt. Det kompliceras ytterligare av att människor inte verkar tycka att studenter ska bo drägligt utan kan ta andrahandskontrakt, soff och folks vindar. Även om jag uppskattar att människor är innovativa och försöker hitta nya sätt att bo, exempelvis göra om gamla garagekomplex, bygga ovanpå saker och utnyttja oanvända resurser så löser inte det de akuta problemen för många ungdommar. Det som krävs är en bostadspolitik som tar hänsyn til att det faktiskt föddes en hel del ungar för 20 år sedan och att vi inte har råd med en bostadsrätt.
Mats Odell, luktar svett, jag vill ha en hyresrätt!
Nödlösningen är väll annars att hitta någon snygging som tjänar en massa pengar och flytta in i den personens bostadrätt ... allternativt hyresrätt.. Kärleken ska väll vara logisk ...
Bokmässan var underbar. Det var lätt värt att gå upp kvart i sex. Iof är det alltid värt att vakna om man får vakna med Smulan. Han är så snäll mot mig på morgonen. Vi var i Göteborg vid 11 tiden och tog en annan ingång än den som var den stora. Mindre kö ;) Sen kom vi på att vi inte hade några kontanter och fick vänta i 30 minuter i en bankomatkö. Inte för att det var så mycket folk utan för att maskinen var stört seg. Väl därinne var det helt otroligt. Vi gick runt i sju timmar, mer eller mindre, och det var något nytt att titta på varje gång man gick förbi ett ställe, alltid något man missat gången innan.
Jag startade dagen med att lyssna på Maud Mangold prata om sin nya bok. Jag ville ha hennes autograf efteråt och sa att jag tycörr glömt mitt x av glaspärleresan hemma. Tyvärr hade jag inget block heller. Jag sa att jag hade ett kvitto som jag kan klistra in i boken när jag kommer hem XD Då fick jag hennes exemplar av hennes nya bok o.O Jag var så glad att jag nästan började gråta och gav henne en kram. Glaspärleresan och de efterföljande böckerna betydde nämligen väldigt mycket för mig som barn.
Efter detta sprang jag runt helt sprallig och kramade Smulan hela tiden ^^ Sen gick vi och lyssnade på Jonas Gardell. Det märks att han är van att prata inför massa folk. Han är bra på att fånga folks uppmärksamhet. Det var väldigt spännande, ledsamt och samtidigt roligt att höra honom prata, eftersom han pratar liksom utifrån sig själv, även om det är ett inövat tal. Han är trevlig också. Eller verkar vara det i alla fall. Det blev massiv kö till signeringen, men han tog sig endå tid att utbyta några ord med människor som började prata eller ställde frågor.
Sen sprang vi runt en väldig massa. Lyssnade lite på Yvonne Hirdman när hon pratade om folkhemmet, köpte lite politisk litteratur, kollade på barnböcker och fikade. Note to self, ta med egen mat nästa gång. Det var stört dyrt och det fanns ju knappt något att välja imellan. Barnboksavdelningen var helt underbar. Det fanns massa fin barnlitteratur med olika genusperspektiv. Pland annat en pekbok med känsloyttringar som någonstanns liksom signalerar att det är okej att både vara arg, glad och ledsen. Den var väldigt fin. Jag vet inte, man kanske skulle blivit pedagog. De hade väldigt fina barnböcker också om nån Kalle och en luciaklänning. Antar att många tycker det är för mycket, men jag tycker det är bra. Alla barn identifierar inte sig efter att killar har byxor och flickor kan ha kjol. Vissa barn har kanske föräldrar som är transexuella eller transvestiter och då tycker jag att det är viktigt att det finns böcker som speglar deras verklighet. Böcker betyder mer för barn än vad folk tror. Jag tror att en anledning till att jag alltid fastnar bland barnböckerna är att mamma alltid läste för mig som barn.Vi läste mycket böcker som handlade om mobbning och utanförskap, eftersom det var min verklighet. Mina favoriter var "Fredrik den glada grisen" och "Pricken" Sen hade vi en bok om en grip också som jag inte minns vad den hette, men det var synd om gripen för den hade hamnat i fel bo som ägg. Det närmsta jag kom alternativa barnböcker var "Else.Mari och småpapporna" och möjligen Alfons Åberg böckerna. Men de är fortfarande väldigt steriotypa.
På eftermiddagen var det en del signeringar. Det var awsome. Jag fick Sara Garnérs "All I want for christmas is planekonomi", Lina Neidestams "Zelda - Kampen fortsätter" samt Nina Hemmingssons "Mina vackra ögon"
Det var en trevlig dag. En mycket trevlig dag. Vi sov hos Smulans mamma, åt god mat och tittade på en rätt bra film som hette "An education" Vi gick en kvällspromenad också och såg tre älgar skutta över vägen. På det där sättet som bara älgar kan. Det var synd att man inte hade med sig kameran.
