Lyx
Kategori: Allmänt
Har fått tummen ur och gått och tränat idag. För första gången sedan 19 mars. Har inte tränat två gånger i veckan eller regelbundet sen vecka 10. Får faan ta tag i mig själv nu. Har gjort en deal med en awsome vän, att vi ska träna två gånger i veckan (Undantaget när man är sjuk eller på semester. Och är man på semester rör man ju satan på sig endå. Tror jag gick ner ett kilo veckan i London.) Om vi lyckas med detta i ett år så ska vi åka en långhelg till Berlin. Motivation? Hell yesha. Vi sa från måndag, fast jag tänkte att det är lika bra at tkomma igång redan nu. Kändes så skönt att svettig lyxa till det i relativt nya duschrum med scrub för att sen varva ner i en bastu. Eftersom vintern varit lång och kall, precis som våren varit väldigt mörk och kall, kändes förmiddagen avslappnande för mitt sinne.
När jag kom hem smörjde jag ansiktet med mitt favoritmärke Soap and Glory, Make yourself youthful och masserade in Satsuma beautifying oil från Body Shop i håret. Lite smålyx i vardagen, även om ingen av produkterna var särskillt dyra när jag köpte dem. Och varför ska det behöva vara det? Den absolut snyggaste klänningen jag äger kostade 19 pund på en märkesoutlet i London. Saker behöver inte vara så fruktansvärt dyrt. Mina favoritjeans under hela högstadiet kostade 40 spänn i en second hand butik. Så loggar man in på bloggen för att man tänkte skriva om det underbara i att sitta i en bastu. Och då ser man att folk tycker att det är snällt för plånboken att köpa en jäkla kofta för 999 kr. Bitches please, mitt träniningskort för ett år kostar mindre. Det fula med hela grejen är att Gina har liknande koftor för typ 299. Fattar inte grejen med att konsumtion av prylar och kläder nödvändigtvis ska vara dyrt för att det ska vara lyxigt. Eller jo, det gör jag rent teoretiskt. Vi lever i ett kapitalistiskt samhälle och en ganska normal konsekvens av det är konsumtionshets. Profitkvotens fallande tendens, expansion och allt det där. Men ibland undrar jag inte om det inte bara är så att folk är helt dumma i huvudet när det kommer till pengar. Jag köpte den underbaraste handväskan i läder. Genuint läder. Den hade kostat över 1000 spänn och nu kostade den exakt 500. Den hade exakt den färg, form och storlek som jag önskar i en väska och jag hade letat efter en perfekt i många år. Men inte ens när jag hittade denna uppenbarelse känndes det helt rätt att betala så mycket för en väska. Jag visade den för min sambo och frågade vad han tyckte. Han tycker inte att det är fel att konsumera om man har råd. Så jag köpte den.
Nu tar jag verkligen hand om min väska för att den ska hålla for ever, and I ain't hating on ya shoppers, men jag kan inte låta bli att fundera över om det alltid är värt det. För de där 1000 kronorna hade man fått runt 800 dosor poliovaccin. Eller ungefär fem första hjälpen väskor. För "bara" en 500 lapp till hade en lärare kunnat undervisa 40 elever. Det är helt sjukt egentligen att vissa har tillgång till så mycket pengar att man mer eller mindre lätt kan kasta bort det på saker. Jag funderar alltid två eller tre gånger extra innan jag handlar, om det är så att jag kan, och det tycker jag att andra ska göra också.
