thedenoflilith.blogg.se

Har fått tummen ur och gått och tränat idag. För första gången sedan 19 mars. Har inte tränat två gånger i veckan eller regelbundet sen vecka 10. Får faan ta tag i mig själv nu. Har gjort en deal med en awsome vän, att vi ska träna två gånger i veckan (Undantaget när man är sjuk eller på semester. Och är man på semester rör man ju satan på sig endå. Tror jag gick ner ett kilo veckan i London.) Om vi lyckas med detta i ett år så ska vi åka en långhelg till Berlin. Motivation? Hell yesha. Vi sa från måndag, fast jag tänkte att det är lika bra at tkomma igång redan nu. Kändes så skönt att svettig lyxa till det i relativt nya duschrum med scrub för att sen varva ner i en bastu. Eftersom vintern varit lång och kall, precis som våren varit väldigt mörk och kall, kändes förmiddagen avslappnande för mitt sinne.

 

När jag kom hem smörjde jag ansiktet med mitt favoritmärke Soap and Glory, Make yourself youthful och masserade in Satsuma beautifying oil från Body Shop i håret. Lite smålyx i vardagen, även om ingen av produkterna var särskillt dyra när jag köpte dem. Och varför ska det behöva vara det? Den absolut snyggaste klänningen jag äger kostade 19 pund på en märkesoutlet i London. Saker behöver inte vara så fruktansvärt dyrt. Mina favoritjeans under hela högstadiet kostade 40 spänn i en second hand butik. Så loggar man in på bloggen för att man tänkte skriva om det underbara i att sitta i en bastu. Och då ser man att folk tycker att det är snällt för plånboken att köpa en jäkla kofta för 999 kr. Bitches please, mitt träniningskort för ett år kostar mindre. Det fula med hela grejen är att Gina har liknande koftor för typ 299. Fattar inte grejen med att konsumtion av prylar och kläder nödvändigtvis ska vara dyrt för att det ska vara lyxigt. Eller jo, det gör jag rent teoretiskt. Vi lever i ett kapitalistiskt samhälle och en ganska normal konsekvens av det är konsumtionshets. Profitkvotens fallande tendens, expansion och allt det där. Men ibland undrar jag inte om det inte bara är så att folk är helt dumma i huvudet när det kommer till pengar. Jag köpte den underbaraste handväskan i läder. Genuint läder. Den hade kostat över 1000 spänn och nu kostade den exakt 500. Den hade exakt den färg, form och storlek som jag önskar i en väska och jag hade letat efter en perfekt i många år. Men inte ens när jag hittade denna uppenbarelse  känndes det helt rätt att betala så mycket för en väska. Jag visade den för min sambo och frågade vad han tyckte. Han tycker inte att det är fel att konsumera om man har råd. Så jag köpte den.  

 

Nu tar jag verkligen hand om min väska för att den ska hålla for ever, and I ain't hating on ya shoppers, men jag kan inte låta bli att fundera över om det alltid är värt det. För de där 1000 kronorna hade man fått runt 800 dosor poliovaccin. Eller ungefär fem första hjälpen väskor. För "bara" en 500 lapp till hade en lärare kunnat undervisa 40 elever. Det är helt sjukt egentligen att vissa har tillgång till så mycket pengar att man mer eller mindre lätt kan kasta bort det på saker. Jag funderar alltid två eller tre gånger extra innan jag handlar, om det är så att jag kan, och det tycker jag att andra ska göra också.   

  

Att när man tror att man hittat sociala luckor så har man inte det :( Såg att Center Syd ska ha vip kväll imorgon, och tänkte köra dit med en polare. Sen insåg jag att jag jobbar delad tur imorgon. Det var ju typiskt. Men vad ska man göra? Jag jobbar på och får se vad som händer. Sitter med mitt tredje studiearbete i Hälsopedagogik. Har skrivit över en sida svar på en fråga. Och det är tio frågor. Inte mitt fel de vill att jag ska resonera kring sex olika saker. ^^ Tror inte att jag blir klar med alla frågorna idag, men jag jobbar på så gott det går.

 

Har lite pauser imellan som man borde. Igår gick jag till posten och hämtade ut en födelsedagspresent som jag beställt till en mycket speciell födelsedag i höst. Presenten var så fin och mys att jag vill behålla den själv >.<  Haha. Har försökt läsa lite också i Sagan om ringen. Det går framåt. Men det går långsamt eftersom jag inte har så mycket tid över. Jag jobbar på och försöker bli klar med mina kurser, så kan jag ta det lite lugnt i sommar.

 

 

Har haft en lite jobbig dag idag. Fick veta idag när jag vaknade att jag inte fick drömjobbet som jag så gärna ville ha. Jag gick inte ens vidare till intervju. Det var väldigt jobbigt. Tack och lov har man underbara människor som hjälper en igenom sina kriser - aka det som kallas det sociala nätverket som salutogen faktor. Yesha baby, jag är igång och pluggar igen. Jag har jobbat så mycket den sista tiden att jag inte riktigt orkat ta itu med mina studier i den takt det varit tänkt. Men do not fear! Jag kommer endå bli klar med de kurser jag ska innan semestern till Paris - OCH DISNEYLAND samt Rom kommer. Fick mycket positiv feedback idag av min handledare också på komvux ( det man både inom psykologi och pedagogik kallar signifikanta andra) Hon tyckte det var bra att jag lyckats lämna in allt i en takt som är att jag läst 100 % (fast jag egetnligen läser på 75) och att jag har kontroll över två kurser fast jag bara behövde läsa en den här terminen. Hon tyckte det var mycket bra jobbat också i relation till att jag arbetat så pass mycket som jag har. Vi pratade lite om det och jag sa att jag nog kommer lämna in i en 75 % takt för att inte få psykosmatiska besvär. Stressrelaterade fysiska åkommor är inte särskillt kul. Det räckte med hjärtklappning, kramp i muskulaturen runt hjärtat, huvudvärk och migrän på gymnasiet. Så även om jag kommer jobba lite mindre framöver så tänker jag ha ett socialt liv också. Det är viktigt.

 

Var på en mycket rolig social tillställning aka party, i förrgår. En kompis fyllde år och hade 70 tals tema. Det var awsome. Det var väldigt kul att träffa folk man inte kände och snacka lite. Synd att jag behövde gå tidigare bara. Ska försöka boka in mig på mer roliga grejer med folk framöver. Jag tror att jag behöver det :)

Är så sjukt trött. Har sovit väldigt dåligt nu i två nätter och känner mig inte helt utvilad. Har vaknat flera gånger för att drömt nånting. Antagligen beror det på att sambo inte är hemma. Är inte van att sova ensam längre. Jag har massor av saker att göra, men jag orkar inte riktigt, eftersom jag jobbar mycket och måste plugga. Vilket är fruktansvärt tråkigt faktiskt. Idag ska jag försöka plugga lite så att jag har anteckningarna till första och andra provet klart så jag bara kan sätta mig och läsa igenom dem. Sen har jag lite småfixande att göra innan jag ska till tandläkaren och fixa fyllningen i tanden. Den jag har nu är en provisorisk. Efter det är det tillbaka till jobb.

 

Resten av månaden är det väldigt mycket att göra, så det blir två intensiva veckor till. Sen vet jag inte riktigt hur det ser ut, men det känns som att det kommer bli ganska intensivt ända fram till semestern. Åh semester! Hur jag längtar efter dig. Och efter en natt sömn.  

Thatcher har nu avlidit och Franky Boyle har en poäng i att begravningen blir billigare om man ger alla skottar en spade så att de gladerligen kan gräva ett hål så djupt att de kan överlämna henne till satan själva. Media verkar vara kluven i fråga om the milk snatcher. I vissa artiklar blir hon nästan hyllad (som att det finns nått självändamål i att ha varit den första kvinnliga premiärministern) och hon blir hyllad för sin charm och sin retorik. Och ja, det kan man ju göra. Det finns ju inget som säger att Hitler inte var duktig retoriskt bara för att han lät gasa ihjäl ifolk. Jo, men faktiskt.

 

Däremot tycker jag att de artiklarna som fokuserar på vad hon GJORDE och vilka KONSEKVENSER det fick är mycket mer intressanta. Jag ger väll blanka faan i om hon var charmig. Vilket jag lite tvivlar på att folk tyckte hon var. Ska man hävda sig som kvinna i en manlig sfär måste man vara mer man än männen. Eller hon kanske hade nån manlig charm, vad vet jag. Så vad gjorde partiet under hennes ledning? Man kan väll kort konstatera att det finns en anledning till att skottarna firar nu. Gruvorna lades ner samtidigt som hon effektivt krossade både facken och den feministiska rörelsen. Hon pekade ut de kvinnor som strejkade och protesterade genom att tälta vid gruvorna som anti-kvinnor. Som landsförädare. Vidare var hon med och löste upp många av de sociala skyddsnät som hade fångat upp de som hon med partiet gjort arbetslösa. Inte konstigt att det finns två generationer arga människor. Sen har vi ju kriget om Falklandsöarna, som vår dam tyckte var ett roligt avbrott i den annars så tråkiga ekonomiska politiken. Människor som tycker det är kul att kriga ska inte ha makt. Inte heller om man terrorstämplar Nelson Mandela, som nyligen fick stämpeln borttagen i födelsedagspresent. Herregud! Karl är över 80 nu! Sen har vi Chilehistorien. Att ge Pinochet asyl är ju att be om att bli hatad. Detta gjorde ju att han inte kunde ställas till svars för de brott som följde statskuppen. En majoritet i Chile hade familjemedlemmar, vänner som försvann eller känner någon som hamnade i en sådan situation. Att inte kunna få upprättelse genom en rättegång är occaptabelt. Sen finns det andra störda grejer. Jonas Gardell har uppmärksammat mig på hennes attityd gentemot homosexualitet och den vidriga människosyn som står bakom.

 

Nej, jag tyckte inte om henne när hon var i livet. Och jag kommer definitivt inte ändra åsikt för att hon är död. Många anser att man inte ska vara glad över detta. Antingen ett; för att det på något vis är så att man inte får tala illa om de döda eller två; för att man inte kan anklaga en person för illdåd. Alternativt systemet hon verkade för lever kvar och vi ska fira när det är dött. Point well made. Samtidigt måste man acceptera, oavsett vad man tycker om personcult, att Thatcher var och förblev en stark symbol för den ohumnistiska politik som fördes. Och alla dessa människor som direkt drabbats utav denna har naturligtvis rätt att få hurra över hennes död. Jag tänker att det rent psykologiskt ger en känsla av upprättelse, hur falsk den än må vara. Och att denna känsla av universiell karma kan kanske ta bort lite av den bitterhet som ändå finns och bli till något annat. Vad får framtiden utvisa, men jag tror det kan vara nyttigt.

  

Då var man tillbaka till vardagen. Påskhelgen, Ostara eller vad man nu vill kalla den är över för i år. I torsdags åkte sambos syster ner från götet samtidigt som det var vinka av fest för min bror från en annan mor. Det kändes lite sorgligt att veta att vi inte får se varandra på två månader, men han kommer i alla fall hem sen. Först käkade vi på Haket (jag åt en väldigt god ryggbiff med rödvinssås, men för er som vet vad jag tycker om Glorias ryggbiff - nej, den var inte lika god på Haket.) Det blev en del skämt om att vi var hans 12 lärjungar och att min sambo var Judas. Han och systeryster blev lite försenade på grund av träning. Sen gick vi vidare till puben och hade roligt där. Folk gick allteftersom och snart var vi inte så många kvar. Men det var kul endå. Det är det alltid när alkoholen flöder i lagom doser.

 

Annars i helgen har vi väll inte hittat på något särskillt. Jag har jobbat, lördag, söndag och måndag. På lördag eftermiddag åkte vi till Malmö och käkade på veggiegården. Efter det gick vi på bio och såg Croodarna. Det var en väldigt rolig och mysig familjefilm. Även om det bara var typ en person i biosalongen som kunde räknas som barn Det var en väldigt trevlig dag. Jag lyckades äntligen hitta en mindre väska som jag gillar också. Den är mörkbrun i läder. Fyrkantig, inga konstiga fransar och helvete och utan stora saker som blänker. Vet ni hur svårt det är att hitta en sån väska? Som dessutom ligger i ens prisklass? Det var halva priset på den så det var helt okej. På fredagen kom en vän som bor norröver hem till oss och spelade bordsspel. Vi spelade Smallworld och Skippbo. Kvällen avrundades med att jag lyckades få upp korken i en liten vinflaska med en sax. Tyvärr hade vi ingen korkskruv och korken var inte av kork som sig bör utan nån satans gummi. Men skam den som ger sig! En väldigt trevlig helg måste jag säga, även om jag inte han förbi min mor. Det får bli den här helgen istället. Det är så mycket med jobb, komvux inlämningar och annat att man knappt hinner med. Kram på er.   

 

Är lite efter med bloggandet, I do know. Skrev för nått inlägg sen om undersköterskornas (m.fl.) situation inom vården. Den 16e var det rädda vården demonstrationer på flera håll i Skåne. Lund samlade flest med 1500 deltagare. Vi fick knappt plats på stortorget! Det sjukvårdspersonal, patienter, anhöriga och medmänniskor demonstrerade emot var privatiseringarna, nedskräningarna och omorganiseringarna inom vården.

 

Med privatiseringar kommer vinstintresse. Detta får flera olika konsekvenser. Bland annat så försvinner de pengar som staten lägger ner på vård i chefernas egna fickor. De vinster som görs är vinster på allas vår bekostnad. pengarna borde istället gå tillbaka till sjukvården. En annan konsekvens är att personalstyrkjan ofta skärs ner för att spara pengar. Det gör att den personalstyrka som finns kvar får göra mer. Man får inte missa att det finns 150 olika titlar på ett sjukhus ofta. Vad händer när sjuksköterskor och undersköterskor ska vara både omhändertagande, administatörer, organisatörer och kuratorer? Andra problem är att många orter inte är vinstdrivande. Av alla de nya kliniker som popat upp har de flesta hamnat i innerstan. De vårdcentraler som finns i flesbyggden läggs ner. Den kompetens som finns splittras och omorganiseras utan någon som helst konsekvensanalys. Och när man gör konsekvensanalyser, som man gjorde i Lund, och inte gillade det man kom fram till, så sket man helt enkelt i det endå.

 

Så vi samlades på gator och torg. För det är inte okej att en sjuksköterska inte ska kunna hjälpa patienter för att hon är upptagen med att försöka organisera hur alla ska få plats och vilka man ska skicka hem och be komma åter. Det är inte okej att en barnmorska är ensam på fyra pågående förlossningar. Det är inte okej att det ligger 7000 journaler på en klinik som inte kommer vidare för att nån idiot sparkat sekreterarna. I ett sånt här system, som "den humanistiska läkaren" som talade sa; Måste man nästan vara frisk för att kunna vara sjuk.

 

 

 

 

 

Nu är de i farten igen. Den där gruppen man på riktigt inte helt 100 % säkert trodde existerade. Men det gör dem. Uppenbarligen. Idag kan man läsa i City Lund att en manlig gynekolog DO- anmäler en kvinnlig patient. Eftersom hon inte ville bli undersökt av honom. Av artikeln framgår att anmälan lades ner direkt när den kom in, eftersom man bara kan anmäla organisationer, myndigheter och företag.

 

Det hade jag kunnat tala om för den kränkta snubben. Varför finns lagen? Jo för att skydda individen  mot diskriminering i olika sammanhang. Dessa är; gentemot arbetsgivare, inom utbildningsverksamhet, arbetsmarknadspolitisk verksamhet och arbetsförmedling utan offentliga uppdrag, start eller bedrivande av näringsverksamhet, yrkesbehörighet, medlemskap i vissa organisationer, i fråga om köp av varor, tjänster och bostäder, allmän sammankomst och offentlig tillställning samt hälso - och sjukvården, socialtjänsten, socialförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen, studiestöd, värnplikt, civilplikt samt offentlig anställning.   

 

När det gäller vissa delar, till exempel hälo - och sjukvården så får man enligt den gällande lagstiftningen, Diskrimineringslag (2008:567) "diskriminera" pga av kön om det finns ett syfte. Det framgår också tydligt i prop. 2007/08:95. Till exempel vet jag att flera ungdomsmottagningar har valt att anställa minst en manlig gynekolog/samtalsterapeft. Varför? Jo, för att även om en stor majoritet av de som kommer till UM är tjejer som vill prata med kvinnor, så kommer det faktiskt killar också som undrar saker kring kropp och snopp eller behöver nån att prata med. Det är ju allmän kännedom att det kan vara lättare att prata med någon av sitt eget kön om intima saker. 

 

Vilket i sig är konstigt att gynekologen inte fattar. För det första så kan det vara så att man har råkat ut för saker, eller helt enkelt bara känner sig obekväm i att bli undersökt av någon med motsatt kön. Hälften av alla som hör av sig till tjejjouren i Malmö har utsatts för någon form av våld. Att söka hjälp är ett ännu större steg. Till och med polisen har ju börjat låta kvinnor som utsatts för våld prata med kvinnliga poliser när de ska lämna vittnesmål. Kroppen och sexualiteten är för många väldigt personlig och känslig. Jag vet många - inklusive mig själv, som inte råkat ut för våld men som endå skulle välja en kvinna framför en man om man blev undersökt. Jag vet många också som ber om att få en kvinna eller säger att de inte kan den dagen om de får ett manligt namn.

 

För jag menar, vad ska de göra? Man kan inte TVINGA människor att bli undersökt av någon om man inte vill. herregud! Jag har ju fortfarande rätt till integritet och självbestämmande över kroppen. Annars går det under sexuellt ofredande, har vi ju lärt oss efter målet med kvinnan som blev tvångsgynekologundersökt av sin man.

 

För det andra så gillar jag inte att man målar upp det som ett problem med invandrarkvinnor. Som om svenska kvinnor aldrig ber om en kvinnlig gynekolog. Som jag sa, jag vet många kvinnor som hellre ser en kvinnlig barnmorska eller gynekolog än en manlig. Men åter igenom så får man något att handla om förtryckta kvinnor i andra kulturer som inte vet bättre när det egentligen handlar om något annat.  

  

 

Haffade en City Lund igår. Hann tyvärr inte läsa den idag men de har en artikel om att undersköterskor inom hemvård och äldreomsorg toppar listan över över sjukskrivningar i Lunds kommun (enligt ny rapport) Den 8e mars skrev att dubbelt så många kvinnor som män varit sjukskrivna. Om man kollar på statistiken i Lund kan man se att på barn och skolnämnd - Lund öster är det 6,8 %  kvinnor och 2,5 män % män. På barn och skolnämnden - Lunds stad är det 6,4 % av kvinnorna och 3,8 % av männen. vård och omsorgsnämnden 6,7 % kvinnor och 4,9 % män, servicenämnden 7,2 % kvinnor och 2,9 %. Om man kollar på undersköterskor, följt av förskolelärare, barnskötare och lokalvårdare.

 

I artikeln framgår inte någon analys av varför eller några konkreta lösningar. Bilden är för komplex. Du kan vara komplex. Nej men seriöst. Jag vet inte hur många genusvetenskapliga studier det finns på området. Man undersöker saker som den fysiska arbetsmiljön, stressfaktorn, bemmaning. Hur svårt kan det vara att se att många försöker jobba heltid eftersom det är ett låglöneyrke, men att kroppen inte pallar? De flesta på jobb som jobbar 50 - 75 % har vad jag vet andra jobb på sidan av. Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön skulle lösa mycket inom vården tror jag. Det handlar mycket om den fysiska och psykiska arbetsmiljön, eftersom mycket av det vi gör på lång sikt skapat förslitningsskador. Vidare kanske de ska sluta skära ner på personal inom vården för att spara pengar. Det skapar ju både ohållbara arbetsmiljöner men också mycket stress och oro kring orgnisationen i sin helhet.

 

Jag kan återkomma när kommunen fått sin utredning kring vad som är fel ..

  

Finns inget som känslan när folk påpekar att jag är blek. WTF, jag har nordiskt påbrå. ETT; hur mycket pigment tror folk att jag har. TVÅ; Hur många dagars sol tror ni att vi har om året?? Tre; Visa behöver faktiskt ARBETA under sommaren och får således inte mycket sol då heller. Börjar bli trött på att ALLTID bli frågad om jag mår bra. Det blir lite värre när kvinnan som verkar orolig är sjuksköterska och verkar tro att man ska trilla av pin när som helst.

 

Det bästa vad när min kollega som pratar rätt bra Svenska för att inte ha varit här så väldigt länge (och uppenbarligen har koll på svensk historia) säger "Nej, hon vara adelsdam! Dom inte sola, dom anställa folk jobba åt dom ute!" Made my day.

 

Det känns att jag både tränade och var ute igår. Och att jag ätit lite för mycket socker. Min kropp är helt väck. Men det var värt det. Jag och bästa brorsan från en annan morsa drog till Urban bar och lyssnade på awsome kvinnliga djs, dansade loss och drack två fidel (och en massa annat) och skålade till Chavez minne. Mycket fin natt. Var väldigt trött när jag kom hem sex i morse kan jag säga XD Nu blir det nog inte mer festa för mig på ett tag. ^^

 

Har fått en del gjort idag endå. Har läst ut Virginia Woolfs "The lighthouse" För att vara en bok på 150 sidor så tar den fruktansvärt lång tid att läsa. Det är svårt att följa när man hela tiden följer människors tankar. Det hoppar. Och sen går det helt plötsligt över till nästa person. Man lär sig iof knäcka koden efter några kapitel. På det sättet är den väldigt skickligt skriven och jag förstår varför hon fått mycket creed för den. Däremot tycker jag inte den är bättre än Mrs Dalloway. Rent historiemässigt. Annars har jag varit en sväng på netto och handlat, diskat lite och klart duschat och haft mig. Så har fått lite gjort i alla fall.

 

  

Tänkte att jag skulle göra ett inlägg i debatten om 8:e mars nödvändighet. För några år sedan var jag med i City helsingborg där jag hävdade vikten av att uppmärksamma den här dagen medan man klart ska kämpa för jämställdhet varje dag på året. Moderaten (eller om det var folkpartisten) som blev inervjuad från the dark side så att säga menade att dagen inte alls behövs. Hon menade vidare att dagen ändast är av vikt för att uppmärksamma jämställdhetsproblem i andra länder. Värre eurocentrism har jag aldrig hört. Hon hävdade på fullt allvar att 8 mars spelat ut sin roll.

 

Feminism innebär (grovt skissat) att man erkänner att män som grupp har makt över kvinnor som grupp. (Detta är inte att säga att varje enskild man har makt över varje enskild kvinna i varje given situation) "Man" menar att denna överordning är en struktur som genomsyrar hela samhället. Till exemepl det ekonomiska, politiska, kulturella och det sociala.

 

Vi börjar med det ekonomiska, shall we? Sverige har den mest segrigerade arbetsmarknaden i Europa. Mer än hälften av alla kvinnor jobbar innom den offentliga sektorn, medan bara knappt 20 % av alla män gör det. Den offentiga sektorn, låglöneyrken med låg status. Jobbar man på lager får man max lyfta 25 kilo med handkraft. Några sådanna regleringar finns inte inom omsorgen. Detta resulterar i att många kvinnor får förslitningsskador i axlar, knän, höfter samt problem med handleder. Läste en rapport om att det finns förslitningsskador som kvinnor får "naturligt" naturligt my ass. Kollar man närmare på dem är det kvinor som jobbat inom vård/omsorg som främst får dem. Får man ut ersättningar för sådannt? Nej. Det är svårt för de flesta kvinnor. Och kollar man på det så har skador som man lättast får i kvinnodominerade yrken lägre ersättningsgrad än de som t.e.x lastbilschafförer för. Att ta hand om gamla och barn är tydligen ett kall.

 

Vidare kan man se att 33 % av kvinnor jobbar deltid. (tro faan det i dessa yrken) För män är det 9 % som jobbar deltid. Vad innebär detta ekonomiskt? Räkna på det själv. Kvinnor tar ut 64 % av föräldrapenningen. När folk vill påpeka att det är nästan hälften måste jag lägga till att män oftare tar ut sin under sommaren (längre semster) och december månad (hum .. julfirande kanske?) Jag vet inte, men det känns inte helt konstigt då att kvinnor är sjukskrivna dubbelt så mycket som män.

 

Räkna då in sociala faktorer. Kvinnor som är ensamstående med barn gör cirka 32 timmars obetalt arbete (aka hushållsarbete) Kvinnor med barn som är sambo/gift o.s.v gör cirka 43 timmar! Det är ju som att jobba 100 % hemma! Slår man ut det på en livstid, eftersom antalet timmar ändras beroend epå livssituation/ålder för män och kvinnor så gör kvinnor i snitt 28 timmars arbete och män 20. Socialt handlar det också om objektifiering och vardagsrädsla som minskar tillgången till sociala rum.

 

Kvinnor är i större utsträckning rädda för att röra sig ute än män. Även om män statistiskt oftare är både förövare och offer för våld. Däremot kan man säga att våldet som män och kvinnor utsätts för statistiskt skiljer sig. Den statistiskt farligaste platsen för en man att vara på är en krog eller i statskärnan. Förövaren är oftast okänd och övergreppen på interiteten kan inte statistiskt säga skapa långtgående konsekvenser. Den farligaste platsen för en kvinna att var apå är i sitt eget sovrum. Den andra platsen är köket. Där finns dessutom massa roliga saker man använda som vapen. knivar, rivjärn. Ja gråt du, men det är sant. Våldtäkt och övergrepp på integriteten i dessa fall  får ofta långtgående psykiska konsekvenser för kvinnan.

 

Vad är kultur då? Jag pratar inte om hedervåld. Inte för att det inte finns, utan för att det finns överallt. När en svensk man slår en evensk kvinna handlar oftast inte om att han är psykiskt sjuk. Studier visar att det är ett mycket utstuderat och kontrollerat beteende. Oftast bygger det på att det är något hon gjort eller inte gjort, något som speglar honom i dåliga dagar. Känns igen? Hans heder speglas genom hennes handlingar. Hedersvåld är inte något som sker någon annanstanns av någon som inte är vi medan vi bara har en drös med sinnesjuka karlar. Ordet hedervåld idag innehåller en retorik kring våld som jag tycker är märklig. då är det bättre att prata om mäns våld mot kvinnor globalt. I Sverige anmäler en kvinna en våldtäkt i kvarten. Sen tror man att mörkertalet är det dubbla. Eftersom gärningsmannen är någon man känner. 

 

Kulturellt handlar det också om saker som hur kvinnor framställd i reklam, literatur, konst, fotografi, film o.s.v Här finns det sp mycket intressant forskning att det inte går att sammanfatta allt. Jag har ett citat som jag gillar dock av en manlig amerikansk sociolog som analyserat film.

 

Men look. Women look at themselves beeing looked at by men.

 

Rätt bra sammanfattning iof tror jag för hela fältet kultur. Vilket också kan förklara varför 52 % av alla tjejer på gymnasiet tycker illa om sitt utseende, men ara 5 % av killarna. och varför 95 %   av de som drabbas av ätstärningar är kvinns.

 

Tänk på det ni. Innan ni tror att allt är frid och fröjd.

 

 

   

 

 

   

 

 I förrgår och kanske främst igår, nåddes vi av nyheten av Chavez, Venezuelas president och ledare för PSUV, gått bort. Detta var naturligtvis mycket sorgligt för många av oss revolutionärer, eftersom utvecklingen i Venezuela sedan 99 varit progressiv. Det tråkiga är dock att det inte skrivs så mycket om den progressiva utvecklingen i media. I de fall de nämns känns det mest som det nämns i förbifarten där FN hyllat hans arbete med fattigdom. Ja och klart att Sean Penn var en personlig vän som också tyckte att han gjort ett ypperligt jobb. En stor del av rapporteringen verkar gå ut på att Bildt och Birgitta Ohlsson ska få spy galla över odemokrati o.s.v. Mycket av resten av av rapporteringen handlar om hur mycket pengar som de fakto gått till projekt och om man kunde gjort mer och om centralisering av makt samt om att inte få vara opposition. Jag har en hel del att tycka till om här.

 

För det första. Chavez är, oavsett vad man tycker bara en människa. Han har ensam inte ändrat landet. När man gjorde om grundlagen uppmanades människor och organisationer att ta del i processen, vilket gav till följd att man fick en grundlag som inkluderade kvinnor, ursprungsbefolkning, handikappade o.s.v på ett sätt som de ite varit förut. När man nationaliserade oljan kunde pengarna gå till gratis sjukvård, utbildning, kopperativ, en kvinnobank som ger microlån och många många andra projekt. När jag var där nere 2008 hade man börjat riva slumområden och börja bygga "riktiga hus" (största delen av slumen var endå byggt i tegel) hus, där de som tidigare bott skulle få bo under bättre förhållanden. Kvinnor har nu tillgång till sjukvård kontinuerligt under graviditeten och bostadsområden kan direkt ansöka om pengar för att reparera hus, vägar och annat som behöver göras. Socialarbetarna knackar dörr och hör sig för om missförhållanden eller saker som människor kan behöva hjälp med och glödlampor bytts ut mot mer miljövänliga. När jag var där nere var det en stor manifestation i stöd för Chavez. Vi var cirka en miljon människor. Enligt vissa källor närmare två.

 

I Sverige rapporterades bara om att oppositionen var 10 000 på ett torg någonstanns. Inte ett ljud om den folksamling vi stod i. Och är det konstigt att han har stöd. Gällande demokratifrågan. Jag tror aldrig att jag har hört ett land som folkomröstat om så många olika saker som i Venezuela. Vidare kan man inte hävda att Chavez inte var folkvald. Gällande att få välja om en president många gånger är det ju ingen skillnad egentligen från i Sverige, där samme man kan bli statsminster hur många gånger som helst. Tage Erlander var faktiskt statsminister i HELA 23 år och 3 dagar! Är Sverige inte en demokrati? Och grejen om att oppositionen inte får verka är ju sånt jävla skitsnack så det finns inte. När jag var där nere fick jag faktiskt flygblad från oppositionen, men det har jag tyvärr lyckats tappa på resan. DÄREMOT har jag bildbevis på att de finns!! Det satt en massa oppositionskyltar på lyktstolpar längst en hel gata. Och de fanns på andra ställen också. Så jag tog en bild. För jag visste att den här dagen någon gång skulle komma. Även om jag hade hoppats på att jag skulle vara äldre då. När det gäller olja, pengar till projekt o.s.v är det klart att det är diskuterbart. Men jag kan lova att om våra moderater styrt i Venezuela hade INTE skola och sjukvård blivit gratis. Man hade inte skickat gamla för att få göra gråstarroperationer på Kuba och man hade inte startat kopperativ med tillhörande dagis och vårdcentraler. man hade inte höjt försörjningsstöd för den fattigaste delen av befolkningen, vilket DIREKT ökat kvinnors levnadsstandard. Man hade inte börjat med miljöprojekt. Han som är utan skuld ska kasta den första stenen säger man. Då ska de svenska politikerna tiga stilla.

 

I Sverige tar man bort skatt från de rika och låter folket betala priset. I Venezuela har man försökt göra något annorlunda, något bättre. Och levnadsstandarden har ökat. Och gällande el och matbrist och kaos. Man har faktiskt inte tagit över allt. Venezuela är inte en socialistisk stat. Facto. Man har inte haft kompetensen att ta hand om vissa saker och då kommer det bli kaos. Därför har man låtit vissa saker vara. Till exempel mycket kring livsmedel. I alla fall sist jag hörde något. Men det som gör mig argast är pratat om demokrati, som att det kan definieras genom vilka länder man pratar eller polar lite med. Det är klart att man alltid har rätt att kritisera sådanna saker. Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra vilka de annars ska alliera sig med? Relationen med USA har varit ansträgd i perioder och blir då likaså med väst. Jag blir rädd när man från väst nu börjar prata om att man gärna ser att "man hjälper till med demokratiutvecklingen" Enligt mitt historiska minne är det i väst ekvivalent med marknadsekonomi och västerländska sätt att organisera ett samhälle på. Det handlar egentlige bara om handel, olja och imperialism. För Chavez är som sagt bara en man. Alla människor som varit och - får vi inte glömma, är involverade i det venezuelanska projektet, måste själva ha rätten att definiera vilket samhälle de vill ha. Vilken av ekonomisk modell som ska och vad som bör göras nu. Alll inblaning som inte välkommnas av det venezuelanska folket kan inte ses som annat än försök att få kontroll över landets handel. Vad som sker återstår att se. Men jag har svårt att tänka mig, nu när många människor kämpat och byggt upp något, att de likgiltigt ska lägga sig ner dö. För; Un pueblo unido jamás será vencido

 

Här är några av alla bilder jag tog i Venezuela februari/mars 2009

 

Funderar lite över det här med semester och semesterbloggar. Hur människor lägger upp trendiga fashonista bilder iklädda klackar, jeans/en kort klänning och spexiga solglasögon. Hur läpparna är perfekt målade och ser ut att vara konstant på språng i city med tusen shoppingpåsar eller på stranden. Seriöst. Jag funderar mycket på om de här bilderna verkligen är tagna "in action" eller om de är en historisk efterkonstruktion.

 

För hur mycket jag älskar mina klackar finns det no way in hell chans att jag pallar springa runt i dem en hel dag. Sen struntar jag i vilken modestad jag befinner mig i. Värre är det när folk är på konstutställningar, historiska sevärdigheter o.s.v Kan hända det finns människor som gärna springer runt i klackar, men jag kan lova att läppstiftet - och smink i övrigt, inte ser alltför vackert ut efter några timmars springande i värmen. För att konceptet ska fungera kräver det åtaliga lattepauser och en minispegel i väskan. Jag HAR sett kvinnor i klackar bestiga Akropolis på väg till Parthenon och teatern, men det var ingen vacker syn. Kvinnan såg mest plågad ut. Det var varmt dessutom. Inget att rekommendera.  

 

Jag vet inte, det kanske bara är jag, men jag ser hellre så många konstutställningar, historiska monument, mysiga områden m.m som möjligt än sitter ner en gång i timmen för att vila fötterna.Jag vill kunna gå obehindrat över kullersten, trappor och sand. Sen är det också hela grejen med att tro att andra bryr sig. Alla i paris springer inte runt i klackar och chanel. Så varför ska jag? Det känns som att det finns en dröm, eller kanske en föreställning om, den perfekta semestern i det perfekta landet där allt är vackert. Alla storstäder har sina förorter. Med medel och låginkomsttagare som springer runt i stan och beblandar sig med jimmy choo skor och victoria´s secret modeller. Varför kan man inte få vara en av dem på sin semester? Som letar outlet butiker och står i kö i flera timmar för att få en skymt av en berömd tavla. Deras verklighet av platsen är lika verklig som de "finare" och enligt min erfarenhet, ofta mycket trevligare.

 

Så även om jag ibland känner ett stygn av svartsjuka för dessa kvinnor som verkar ha obegränsad tillgång till pengar, som alltid blir bra på bild och står mitt på en shoppinggata kommer jag att packa mina bekväma eccoskor, bekväma jeans och en rörlig matchande tröja. Sen får jag väll se ut som jag gör på bilderna. Svettig, osminkad och mycket mycket lycklig. Och det är ju bara det sista som spelar roll.

 

what he said, she said BULLSHIT!! *trummor* vilken jävla dag. Har fått en del gjort, och som vanligt blivit förbannad på något. Det som att det här med att vara arg lite blivit en del av min identitet. På samma sätt som kriminalitet slutade vara något man gjorde och blev något man var.

 

Gick och tränade idag. Oh yes. För första gången på två veckor. Fast det känns som en månad. Härligt var det i alla fall. Men de fortsätter tjata om att man ska "dansa" afro barfota. Och jag fortsätter ha skor. Efter träningspasset gick jag ner i stan. Hämtade upp en "kursbok" som jag vill läsa på bibblan och gick ner till vägledningscentrum för att få mina blanketter. Väl där får jag veta att jag antagligen inte kommer att få undersköteskeutbildningen. Eftersom jag har en kandidat i genusvetenskap. Och de har dåligt med pengar. EXCUSE ME?? För det första; genus är ingen praktisk utbildning på samma sätt som det är att läsa till lärare, läkare eller socionom. För det andra; utbildningen går inte att tillgodose sig på andra sätt än via dem. tre; Det kommer vara FATTAS 150 000 undersköterskor om 20 år. Men allt idag handlar om pengar. Och folk ska tydligen inte utbilda sig alls. Jag försökte förklara för den ändå väldigt trevliga damen att det inte handlar om att läsa OM för min del. Det handlar om att läsa UPP, eftersom jag faktiskt jobbar inom yrket redan.

 

Men det spelar ingen roll. Jag kan inte hjälpa det, jag känner mig lite rövknullad av systemet. Och jag blir pissur. Jag unnar verkligen alla en andra chans, men funderar på varförjag straffas när jag ansträngt mig i skolan och har bra betyg. Medan folk som inte sköter sig ska få läsa om. Nu vet jag naturligtvis att det inte är sant, men tanken smyger sig ändå ovälkommet på. Skärpning på mig själv tänkte jag och gick och köpte lyxchoklad på Ahlgrens. Har ändå ansökt om att få gå utbildningen. Och får jag inte det så kommer jag skriva in mig på arbetsförmedlingen och KRÄVA utbildningen.

 

I ansökan skulle man motivera varför man vill gå den. Det känns alltid lika konstigt. Som att man ska sälja sig själv och hoppas att man säljer och smörar bättre än alla andra. men det är klart. Allt är tillåtet och att sälja kropp och själ är ett självklart inslag i kapitalismen. Jag beskriv min syn på saken som att jag läser upp mig, att jag vill ha chans att bli anställd tillsvidare eftersom jag har erfarenheten, och allt annat som kan räknas som individuellt. Men jag sålde också mig själv som ett kollektiv. Beskrev ur samhällsynpunkt att det kommer saknas 150 000 undersköterskor att det är tragiskt då om jag inte får gå den, och att jag är villig att arbeta och lära mig. Bättre ge mig utbildning så att jag kan bidra till samhället och betala skatt, än att samhället ska ge ig bidrag för att ajg är en arbetslös akademiker. Borgarna tror visst att de tjänar pengar på att lägga ner konvux och strama åt ekonomiskt. det gör de inte alls. Uppenbarligen. Det finns en massa arbetsföra unga som vill komma in och jobba. Men i den ekonomi som förs får vi inte chansen. Det är synd och skam faktiskt.

 

 

  

 

 

Folk tycker att jag hycklar. And maybe so. Eller nee. Egentligen inte. "Folk" tycker att jag hycklar för att jag själv gillar att springa i second hand affärer. Personligen ser jag ingen motsättning mellan att själv springa i second hand affärer samt fynda och  att vara kritisk till den politiska argumentationen kring den samma. Om det är så är jag väll en hycklare. Av den värsta sorten. Förra veckan köpte jag en stört söt/fin/urgullig/OMG/Måste äga!/BEGÄÄÄR! porslinsfigur från ALESSI. Jag vet exakt vad den kostar i butik, eftersom jag velat ha den i flera år. Den kostar 199 via nätet och cirka 250 i butik. Jag fick den i nyskick för 45 kr. Och en tröja från Numph för 70. Som kostat cirka 300 butik. 150 om den var köpt på rea.

 

Nu är jag ju inte en sån där crazy person som handlar bara för att det är ett visst märke. Jag råkar bara ofta tycka att märkesgrejer är stört mycket snyggare än billigare alternativ. En gång hittade jag en Hunky Dory kofta för 200. Köpte inte den dock. Why u wonder? FÖR ATT DEN VAR FUL! Sååååå, varför ränner jag i second hand och blir överlycklig när jag hittar ett par Jeffrey Campbell stilaktiga skor? Speciellt om de har redig klack i trä. Är det sådanna skor får jag nästan ett fetischistiskt förhållande till dem, som hade gett Freud orgasm i sin iver att få tillämpa fallocentristiska analyser. . .  Svaret på frågan är dock förhållandevis enkel. För att jag har inte råd med någonting annat.

 

Jag är timvikarie som vårdare på ett äldreboende. Det finns ingen chans i världen att jag vet vad jag tjänar från ena månaden till en annan. Det gör att de månader jag har mycket "semester" som chefen kallar det vet jag att jag inte kommer ha särskillt stort spelrum med mina dineros månaden efter. Det ska räcka till mat, bensin, resor som måste göras med kollektivtrafik, sjukhusbesök, tandvårdskostnader o.s.v. Sen kan det ju hända att jag tjänar ännu mindre månaden efter. Spara är ett ledord i min plan(erade) ekonomi.

 

Alltså, jag handlar second hand av ekonomiska skäl. Det är mitt stora skäl med riktigt stort S. Sen blir det ju lättare av legitimera det genom att referera till återvinning o.s.v. Men det betyder inte att jag tror att jag som individer med en massa andra individer kan rädda världen genom att köpa en soda streamer och handla second hand. Som Simone de Beauvoir menade; friheten är falsk. Nu pratade om frihet inom äktenskap kontra prostitution, men jag tycker att synsättet går att applicera på andra fenomen. Så, nej. Jag tycker inte att jag hycklar. Jag har aldrig hävdat att jag kan rädda världen. Det är min fullständiga övertygelse om att det inte går genom individuella medel. Att vara timanställd och ha begränsad ekonomi, det är något annat.  

 

Ibland funderar jag på hur världen är funtad. I ena sekunden är det ett program om att matpriserna i Sverige är för låga. Att få i processen fått betalt, att det är knepiga saker i dem, för mycket mat slängs o.s.v. Som en konsekvens av detta startar andra sekunden en facebook sida som kräver högre matpriser. För det första, bara för att matpriserna höjs kommer man inte till rätta med alla problem. Det är faktiskt inte så att människor i produktionskedjan får mer betalt och att kvaliteten blir bättre bara för att man företagen tar ut mer pengar. För det andra finns det en hel del människor i Sverige som inte har råd med mat redan eller aktivit måste leta efter det billigaste. Jag tänker på en hel drös studenter, arbetslösa, utförsäkrade, FAS3:ade o.s.v. För att komma till bukt med de här problemen tror jag att det krävs en aktiv kontroll av matindustrin där man ser att pengar hamnar där de ska, kanske en höjning av matmomsen så man får in skatt och andra åtgärder. Detta är inte mitt område, men jag tänker mig att det går att lösa - om man vill. Men samtidigt som man gör detta är det viktigt att människor har en bra levnadsstandard. 

 

Så länge marknaden styr och människor har "val" kommer människor med lite pengar helt enkelt välja mat som egentligen är dålig eller onyttig i mycket större grad än de som har pengar. I USA är det till exempel på många håll billigare att köpa fritterad kyckling för fem pers än ett kilo äpplen. Fetman där är mycket mer utbredd bland lägre arbetarklass och det finns ett tydligt mönster.

 

Jag blir frustrerad när människor tittar på en politisk fråga som om den är helt frånskilld samhället i övrigt. Vidare är jag av största övertygelse att det också ofta är farligt, eftersom det tar ger förslag på konstiga lösningar. Som när MIljöpartiet tycker vi ska skita i att bygga ut järnväg i norrland och att de ska cykla istället. Helt orimlig politisk prio.

 

Det kan också ta sig uttryck som i att "om du vill vara orginell, handla second hand! och det är miljövändligt också!" Har sett många sådanna bloggar. Fuck off. För det första. Det som finns på second hand är inte orginellt. Det är saker som blivit massproducerade oftast. För det andra måste man se second hand butiker som en konsekvens av att människor konsumerar mer och ett slit och släng samhälle. Sen är det klart att det är bättre att handla igen än att köpa nytt. Men det betyder inte att man räddar miljön. Hela grejen med induvidualistiska åtgärder måste läsas in i ett nyliberalt ekonomiskt tänk där man ålägger enskilda personer att försöka göra så gott de kan innom det ekoniska ramverk som finns. Om de förslag och de människor hade gjort hade varit verkligt progressiva, hade svenskt näringsliv gått i taket.

 

Som i SOU rapporten där man vill begränsa arbetsgivarens rätt att ställa frågor som inte har med arbetet att göra. Då bröt det ut fullständig panik. Hihihi

   

   

Funderar jag över hur folk tänker. I förrgår fick jag "reklam" i brevlådan som jag nu läst igenom. Reklamen är från organisationen "Textil Recycling - för jobben och miljön" och de vill att jag ska lägga alla gamla kläder, skor och textilier i en säck och skänka till dem. Varför vill de då detta? Jo, för att de ska skeppa alla dessa säckar till framför allt Östeuropa och Afrika och skapa 10 000 - tals jobb till människor som ska, antar jag, återvinna allting i olika processer. Eller ja, det som inte går att användas ska återvinnas. Här är min lista med problemen jag fann på detta lilla A3 papper.

 

1. Hur bra för miljön är det att skicka kläder jorden runt?

 

2. Den här typen av arbete förutsätter ett konsumtionmönster i västvärden som på sikt är uppenbart ohållbart.

 

3. Jag har sett dokumentärer om hur klädindustri i de nordliga delarna av Afrika konstant går i konkurrs eftersom väst ska skänka grejer. Vilket jag antar sker även med dessa kläder eftersom det står att det som inte går att använda görs om. På sikt leder skänk-tendenserna till ytterligare beroende, eftersom länder inte får möjlighet att producera för eget bruk. Det samma gäller mat. Food action eller vad den här satans amerikanska ornganisationen (som skickar ris) är den värsta jag vet. Det är ju inte så att man odlat ris i urminnes tider längs med Nilen. Följden av detta är att människor där nere inte kan leva på att odla.

 

4. Imperialismen gör sig ytterligare påmind genom att vi lägger industri och arbete vi inte vill ha med att göra i fattiga länder, och försöker måla oss själva som snälla människor. Det enda rätta egentligen är faktiskt att ge hjälp till självhjälp, vilket ofta fungerar bra genom mikrolån. Detta eftersom;

 

1. Vi inte talar om för dem vad de ska göra

 

2. De kan göra inköp och skapa ett arbeten efter de behov som lokalbefolkningen själva anser är av vikt.  

Host host* Är förkyld och har varit sen i måndags. Det är ju typiskt att när man är lite ledig så blir man sjukling. Har kurerat med té, både varm och kall, samt vitlökskapslar (med olja) Har ont i halsen och lite i kroppen, men jag börjar känna mig bättre. Igår var jag och träffade en kompis som jag inte sett på länge. Det var väldigt kul, även om jag inte orkade så många timmar. Vi sågs på rusta och sen gick vi till Hemtex, för jag behövde köpa gardiner och ett strykjärn. De gamla gardinerna hade jag råkat köra i torktummlaren så de är ganska sönder... Väl i butik kom jag på att sambo aldrig sagt något om färg/mönster val. Så jag antog att det innebar att jag fritt fick välja efter eget huvud.

    Det blev grönt i köket och lila/ljusbrunt i vardagsrummet. Materialet är lite genomskinligt och det gillar jag. Det känns liksom lättare, ljusare och större. Martin gillade dem också. Plus att de matchar soffkuddarna. För övrigt har vi lyckats få upp musikalafficherna igår också. Det blev väldigt snyggt. Känns som att lägenheten blir mer och mer "oss" vilket är skönt. Jag har kännt mig hemma här från första stund vi blev tillsammans, det är inte alls det, men det är skönt med en partner som man kan prata med och kompromissa med. Jag vet vad i lägenheten som är viktigt för honom och som han gärna inte ändrar på. Då respekterar jag det samtidigt som han respekterar att jag gärna vill ha lite mer färg på vissa ställen. Iof, det är som upplagt för att lyckas om vi under två dagar organiserar våra böcker i bokhyllorna tillsammans. Det blir bra detta!

   Idag ska jag försöka ta mig ner till stan och låna en bok på biblioteket och hämta ut konvuxblanketter. Får se om jag orkar ta bussen ner. .