thedenoflilith.blogg.se

 I förrgår och kanske främst igår, nåddes vi av nyheten av Chavez, Venezuelas president och ledare för PSUV, gått bort. Detta var naturligtvis mycket sorgligt för många av oss revolutionärer, eftersom utvecklingen i Venezuela sedan 99 varit progressiv. Det tråkiga är dock att det inte skrivs så mycket om den progressiva utvecklingen i media. I de fall de nämns känns det mest som det nämns i förbifarten där FN hyllat hans arbete med fattigdom. Ja och klart att Sean Penn var en personlig vän som också tyckte att han gjort ett ypperligt jobb. En stor del av rapporteringen verkar gå ut på att Bildt och Birgitta Ohlsson ska få spy galla över odemokrati o.s.v. Mycket av resten av av rapporteringen handlar om hur mycket pengar som de fakto gått till projekt och om man kunde gjort mer och om centralisering av makt samt om att inte få vara opposition. Jag har en hel del att tycka till om här.

 

För det första. Chavez är, oavsett vad man tycker bara en människa. Han har ensam inte ändrat landet. När man gjorde om grundlagen uppmanades människor och organisationer att ta del i processen, vilket gav till följd att man fick en grundlag som inkluderade kvinnor, ursprungsbefolkning, handikappade o.s.v på ett sätt som de ite varit förut. När man nationaliserade oljan kunde pengarna gå till gratis sjukvård, utbildning, kopperativ, en kvinnobank som ger microlån och många många andra projekt. När jag var där nere 2008 hade man börjat riva slumområden och börja bygga "riktiga hus" (största delen av slumen var endå byggt i tegel) hus, där de som tidigare bott skulle få bo under bättre förhållanden. Kvinnor har nu tillgång till sjukvård kontinuerligt under graviditeten och bostadsområden kan direkt ansöka om pengar för att reparera hus, vägar och annat som behöver göras. Socialarbetarna knackar dörr och hör sig för om missförhållanden eller saker som människor kan behöva hjälp med och glödlampor bytts ut mot mer miljövänliga. När jag var där nere var det en stor manifestation i stöd för Chavez. Vi var cirka en miljon människor. Enligt vissa källor närmare två.

 

I Sverige rapporterades bara om att oppositionen var 10 000 på ett torg någonstanns. Inte ett ljud om den folksamling vi stod i. Och är det konstigt att han har stöd. Gällande demokratifrågan. Jag tror aldrig att jag har hört ett land som folkomröstat om så många olika saker som i Venezuela. Vidare kan man inte hävda att Chavez inte var folkvald. Gällande att få välja om en president många gånger är det ju ingen skillnad egentligen från i Sverige, där samme man kan bli statsminster hur många gånger som helst. Tage Erlander var faktiskt statsminister i HELA 23 år och 3 dagar! Är Sverige inte en demokrati? Och grejen om att oppositionen inte får verka är ju sånt jävla skitsnack så det finns inte. När jag var där nere fick jag faktiskt flygblad från oppositionen, men det har jag tyvärr lyckats tappa på resan. DÄREMOT har jag bildbevis på att de finns!! Det satt en massa oppositionskyltar på lyktstolpar längst en hel gata. Och de fanns på andra ställen också. Så jag tog en bild. För jag visste att den här dagen någon gång skulle komma. Även om jag hade hoppats på att jag skulle vara äldre då. När det gäller olja, pengar till projekt o.s.v är det klart att det är diskuterbart. Men jag kan lova att om våra moderater styrt i Venezuela hade INTE skola och sjukvård blivit gratis. Man hade inte skickat gamla för att få göra gråstarroperationer på Kuba och man hade inte startat kopperativ med tillhörande dagis och vårdcentraler. man hade inte höjt försörjningsstöd för den fattigaste delen av befolkningen, vilket DIREKT ökat kvinnors levnadsstandard. Man hade inte börjat med miljöprojekt. Han som är utan skuld ska kasta den första stenen säger man. Då ska de svenska politikerna tiga stilla.

 

I Sverige tar man bort skatt från de rika och låter folket betala priset. I Venezuela har man försökt göra något annorlunda, något bättre. Och levnadsstandarden har ökat. Och gällande el och matbrist och kaos. Man har faktiskt inte tagit över allt. Venezuela är inte en socialistisk stat. Facto. Man har inte haft kompetensen att ta hand om vissa saker och då kommer det bli kaos. Därför har man låtit vissa saker vara. Till exempel mycket kring livsmedel. I alla fall sist jag hörde något. Men det som gör mig argast är pratat om demokrati, som att det kan definieras genom vilka länder man pratar eller polar lite med. Det är klart att man alltid har rätt att kritisera sådanna saker. Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra vilka de annars ska alliera sig med? Relationen med USA har varit ansträgd i perioder och blir då likaså med väst. Jag blir rädd när man från väst nu börjar prata om att man gärna ser att "man hjälper till med demokratiutvecklingen" Enligt mitt historiska minne är det i väst ekvivalent med marknadsekonomi och västerländska sätt att organisera ett samhälle på. Det handlar egentlige bara om handel, olja och imperialism. För Chavez är som sagt bara en man. Alla människor som varit och - får vi inte glömma, är involverade i det venezuelanska projektet, måste själva ha rätten att definiera vilket samhälle de vill ha. Vilken av ekonomisk modell som ska och vad som bör göras nu. Alll inblaning som inte välkommnas av det venezuelanska folket kan inte ses som annat än försök att få kontroll över landets handel. Vad som sker återstår att se. Men jag har svårt att tänka mig, nu när många människor kämpat och byggt upp något, att de likgiltigt ska lägga sig ner dö. För; Un pueblo unido jamás será vencido

 

Här är några av alla bilder jag tog i Venezuela februari/mars 2009