thedenoflilith.blogg.se

Nu i dagarna kom det förslag från facket kommunal och BO (barnombudsmannen) om att man ska lagstifta om hur stora barngrupper det ska få vara i förskolan. Detta eftersom det finns tendenser till att barngrupperna blir större och större. Nu är det inte helt ovanligt med skräckexemplet 35 på två - tre pedagoger. När jag gick i skolan var vi inte ovanligen 30 elever på en lärare. Man pratar mycket om hur stora barngrupper inte är bra för barnen, men jag tycker också att man ska komma ihåg att pedagogen knappt lär hinna med heller. Man hinner inte se, bekräfta, hjälpa, rätta och allt annat man ska hinna med, beroende på årskull.

 

Sen får Nyamko Sabuni uttala sig. Som jämställdhetsminister och biträdande utbildningsminister tycker man att hon borde vara för detta. Dels för att det främst är kvinnor som är pedagoger med yngre barn och att det inte är konstigt att dessa kvinnor ofta är en del av sjukskrivningsstatistiken. Men nej. Lagen har inget att göra med individers rättigheter! Allt hon sa i intervjun var i princip liberala idéer om att man inte ska lagstifta över individers rättigheter att vara stora barngrupper. Precis som man inte ska föra in läxhjälp, det ska inte ligga på skolan.  När reporten frågade vad hon hade för stöd för sin mycket virriga argumentation sa hon att det inte behövdes. Det är ju allmänt vetande.

 

Sorgligt som faan och pinsamt rent ut sagt att en politiker bara kan få sitta och TYCKA en jäkla massa saker utan att ta häsyn till fakta. Det vet alla att barn mår bäst att vara 35 ungar på två pedagoger. Vad pedagogerna tycker om saken, och psykologerna, och sociologerna det skiter vi blanka faan i. Lite på samma sätt som att man inte måste ta hänsyn till resultatet i en folkomröstning.

 

I frågan om läxhjälp är det faktiskt så att alla föräldrar inte har möjlighet att hjälpa sina barn/umdommar i alla ämnen. Har man inte svenska som modersmål blir det ännu mer komplecerat. Vidare har kanske inte alla föräldrar råd att lägga ut pengar på läxhjälp, med eller utan rutavdrag. Jag kan verkligen inte förstå att det inte kan se ett samband. Om man hade mindre klasser skulle för det första läraren ha andra möjligheter att hjäpa fler under lektionstid och för det andra har läxhjälp aldrig varit tvång. Eller om man tar 10 minuter från de andra lektionerna och gör om schemat hade man kunnat ha en lektion som var att lärarna går till olika klassrum och att eleverna helt enkelt dyker upp där de behöver vara. Man kan inte hålla fokus i mer än 40 minuter i sträck endå. Tiden blir den samma, kostaden mindre och färre elever blir underkända.

 

Jag kan verkligen inte förstå politikernas ovilja att lösa problem som uppenbarligen är en verklighet för många. Själv behövde jag hjälp i matte, gick på extramatten men där var det ju också 50 elever. Men det är klart, allting kostar pengar. Och inte ska väll staten lägga sig i individens rätt till ett IG.