Bara för att
Kategori: Allmänt
Jag skrev att det aldrig funkar att logga in så funkade det nu. Awsome. Även om man tycker att det borde vara en självklarhet. Har pratat med chefen idag och nu ser mitt schema väldigt roligt ut. Jobbade till nio idag. Börjar 8 imorgon och jobbar till ... nio. Sen börjar jag klockan 7 på onsdag. Optimalt? No way in hell, men någon måste jobba. Och man blir ju glad att folk säger till chefen att ringa mig först, eller att kollegor säger till en att ta fejkade turer innan någon annan gör det. Är ledig på torsdag i alla fall. På fredag blir det också jobba extra. Hon sa 7 -16 men det är en väldigt konstig tur. Hon måste mena två :S Annars är vi onormalt mycket folk :S Tänker i alla fall vara ledig som jag ska lördag, söndag och måndag. För jag har planer. Plus att jag ska försöka vila upp mig.
Är skönt att jobba dock. Är så trevligt för de blir så glada när de ser mig. Har blivit kallad husmor i flera dagar nu eftersom jag oftast står i köket ^^ "Det endaste som fattas är en trevlig karl till dig" Och sen blir man kramad på och för höra att livet inte är lätt men att man får vara tacksam för vad man får. Det är också trevligt att dagligen få höra att det är trevligt att man finns till hands och att de tycker om att bara få vara med en ibland. Underbara jobb <3 Skulle faktiskt inte vilja göra nått annat. Det är tråkigt med dödsfall dock, men det är en del av jobb. De blir ju inte yngre och de blir inte friskare. Det vi ska göra är att se till att deras sista tid, om det är en vecka eller år, blir så bra som möjligt. Det jobbiga med dödsfall är inte döden i sig. Ofta kan jag snarare tycka att döden är en befrielse. Speciellt om det kan finnas ångest eller smärta inblandad. Det som är jobbigt är att möta de som blir lämnade kvar, även de som bor på särskillda boenden. De kan ju berätta om sina respektives bortgång, det tomrum och den saknad som uppstår.
Själv har jag inte haft någon nära som gått bort, men jag kan förstå smärtan i folks ögon, för människor kan lämna oss på olika sätt. Vissa går bort, andra lämnar oss av olika skäl. Och oavsett känns det som att det i tomrummet oftast skapas en bitterhet över att bli lämnad ensam. Man skulle fått mer tid tillsammans. Jag tror att en del av hemligheten är att det är okej att vara ledsen och arg. För även om man att vet att det var skönt för en person att dö av olika anledningar, eller att det kanske är det bästa att lämna/ bli lämnad, så tycker jag att det är helt ok att vara fly förbannad. Att gråta. För den smärtan gör också att vi tvingas hantera känslor av besvikelse, suck it up och gå vidare.
